FIFA:s matchmissbruk

I all ungdomsidrott försöker man skapa rättvisa och jämnhet. Det är tillsammans med glädjen det viktigaste. Spänning och rättvisa förutsättningar ÄR glädjen i idrotten. Bland barn är det oundvikligt att klyftorna ibland är gigantiska. Ändå inser alla att ojämna matcher inte gynnar någon – inte de groteskt överlägsna vinnarna, inte de stackas förlorarna, inte leken och glädjen med idrotten i stort. Därför försöker ha så många åldersgrupper som möjligt. I vissa idrotter låter man t o m olika åldersgrupper samt pojkar och flickor tävla mot varandra för att skapa jämlik och därmed roligare idrott.

Kampen och ovissheten är fundamental, ifall tävlarna redan från början vet vilka som ska vinna och förlora – hur kul är det då, vad ska det kallas det de håller på med – träning i cynism, förnedring och bitterhet?

Jag kan inte låta bli att fundera på detta efter att europeiska damfotbollskvalet till VM avslutats. Jo, jag ser verkligen fram emot VM i Kanada nästa år – i alla fall utslagsmatcherna efter gruppspelet men det här idrottsskämtet, kallat VM-kval, som pågått det senaste året har enbart accentuerats två av de stora problemen med damfotboll:

A. de ojämna matcherna

B. den outvecklade anfallsfotbollen.

I mitt tycke har VM-kvalet nästan bara varit pinsamt – inte från en ödmjuk inställning om vikten av elitfotboll för alla utan i jämförelsen med den fotboll jag vill se. Det är lika ointressant att se Porto eller Real Madrid förnedra ett lag i männens Champions League som att se Sverige spelmässigt förnedra alla sin gruppspelskollegor i VM-kvalet. Enda skillnaden är att männen har fyra, fem avslut per mål och tjejerna åtta, tio.

VM-kvalet har med andra ord varit en stor triumf för Sverige men inte för svensk damfotboll. Det visar att varken Sverige eller de sämsta lagen har något som kan kallas anfallsfotboll. De sämsta utvecklar inte anfallsfotbollen över huvudtaget utan står endast parkerade och försvarar – jag tror inte det lockar varken nya spelare och ny publik. Som exempel: hälften av lagen i Sveriges grupp lyckades på 30 matcher göra sammanlagt 13 mål… …att spela mot lag där de endast står lågt och sparkar bort bollen utan att ha ett enda avslut på hela matchen – hur mycket utvecklar det deras anfallsspel?

Skillnaderna är så stora att det inte är match, det är bara en fotboll och något som vagt förknippas med match. Visst, allting annat är där: de hejande läktarna, stor publik, nationalsånger, hymner, blågul konfetti, direktsändningar i mark-TV men det viktigaste för mig saknas – kampen, intensiteten och spänningen! För faktum är ju att Sveriges VM-kval tappade spänningen redan före kvallottningen, Liksom i princip i nästan alla andra grupper, trots alla tapper media.

Sverige gjorde 32-1 på 10 matcher. Jag önskar jag kunde skriva att det var tack vare fantastiskt målvaktsspel av Hedvig Lindahl. Låt mig gissa att Sverige i de här tio matcherna i genomsnitt hade 80 procentigt bollinnehav och 300 avslut. Det blev 32 mål…

Tyskland gjorde 62-4 och i första matchen krossade de främsta utmanaren Ryssland med 9-0. Andra gruppsegrare hade målskillnaderna: 41-5, 42-2, 52-1, 54-3. Jag är nyfiken på hur de ansvariga tror att detta utvecklar damfotbollen?

Schweiz vann sin grupp med målskillnaden 53-1 och jumbon Malta lyckades på 10 matcher inte göra ett enda mål. Då hade ändå de åtta sämsta rankade lagen i Europa (bl a hela Baltikum) redan kvalat och Malta vann sin grupp över tre andra lag. Kanske borde det vara tvärt om – att inte de åtta sämsta lagen kvalar till gruppspelet utan att de cirka andra 45 andra lagen kvalar och de sex, åtta bästa länderna är direktkvalificerade, att den preliminära och första kvalomgångens struktur vänds upp och ned.

Jag är medveten om att man inte ska kritisera damfotbollen utan bara le och glädjas. För mig har det inget med sport att göra. Och kanske är det där fotbollsskon klämmer – att damfotboll på elitnivå inte vill närma sig herrfotbollen utan utveckla en alldeles egen variant av fotboll. Det kan finnas poänger med det men det finns ett stort minus. Det är helt OK med mig att göra vad man vill med sport men kräv inte att jag som fotbollskrank allmänsupporter ska intressera mig för det.

http://www.uefa.com/womensworldcup/season=2015/standings/round=2000433/index.html