Allsvenskan behöver BP, och Ljungskile

Ok, diskussionen om Pippi på sociala medier gjorde det inte bättre. Massor av människor kommer ut som hatiska, kränkta svenskar som bara vill försvara ”vårt svenska kulturarv”. Hälften av dem låter som en megafon av SD:s kulturpolitik, många av dem bland mina fb-vänner är kvinnor…
Men de flesta är män, äldre, vita, trötta, bittra, cyniska män – inte sällan sportjournalister i upplösning (nyarbetslösa, papperskramande eller pensionerade​ – ska man förbjuda rasistiska partier som Stefan Jonsson i DN Debatt förespråkar bör man även förbjuda den här kategorin sportjournalister… eller omskola dem till empatiska människor​).

De tycker att bengalbrännare är ”ligister”, ”pack” och önskar dem åt helvete samtidigt som de kräver ”respekt”.

I den här misären av ​inte direkt superhedrande ​förakt, hat och hån dyker så två gamla sportchefer på Sydsvenskan upp, Max Wiman och Åke Stolt​.

Den här gången är orsaken till deras ​spyor​ att Markus Johannesson och Daniel Nannskog i SVT förespråkade en fotbollsallsvenska med 12 lag.

Max Wiman hävdade att de var idioter – inte för förslaget i sig utan för att de råkande ​hävda​ att MFF haft tur som tog sig till CL.

Åke Stolts teori är att de två enbart är ute efter uppmärksamhet: ”Det finns många sätt att dra uppmärksamheten till sig…”

Så här skriver han:

”Allsvenskan är det starka varumärket tack vare tradition och långsiktighet, ett nervöst plottrande med den sänker bara statusen. Det handlar inte om kosmetik utan innehåll.

De mångkulturella inslagen, ökad träning på konstgräs för yngre generationer, många återvändare med mycket kvar att ge har gjort Allsvenskan till en attraktiv underhållningsscen i den svenska idrottens underhållningsbransch.

Rör den inte!

Utveckla spelarna, klubbarna, arenorna, styrelserna istället.

Fyra städer som ställs utanför allsvenskt spel betyder en massa spelare som inte får allsvensk skolning och chans att bli bättre genom att möta de bästa.

Det betyder ett minskat publikintresse i fyra orter, färre spelare som blir förebilder för de unga, ger inspiration och väcker drömmar om den stora chansen. Barn gör inte som man säger utan som man gör. Att se de bästa ger lärdom.

/…/

Det är SvT:s fotbollsexperter Markus Johannesson och Daniel Nannskog som dragit igång debatten om en amputerad fotbollsallsvenska. Det finns många sätt att dra uppmärksamheten till sig…

Det är svårt att veta var man ska börja när man bemöter Åke – jag tycker allting är ungefär lika fel och tokigt men ta bara en sådan sak som traditionen. Vi har haft en 16-lags allsvenska i cirka 14 år. Vi har haft en allsvenska med färre lag i cirka 80 år – så vilket är tradition? Vilket är långsiktigt? Och om nu fler lag ger mer underhållning, var var du i måndags Åke när tre av de fyra matcherna var: BP-Halmstad, Gefle-Örebro och Åtvidaberg-HIF. Exakt hur kul var Falkenberg-Norrköping dagen före? Jo, jag vet, i den sista matchen blev det många mål ​(sedan lyckades han t o m klämma in ordet ”mångkulturell” i texten – impad Åke!). ​

Om nu fler lag ger bättre underhållning (även om alla siffror som sponsorer, publik och tittarsiffror säger motsatsen) varför begränsa sig till 16? Kör en ”​å​ke​svenska​”​ med 18 lag så att BP slipper åka ur och Ljungskile garanterat går upp. Eller varför inte löpan linan ut och slå ihop de två högsta serierna till en 32-lag enkelserie?

Sedan måste jag säga att jag undrar vad Åke tänkte när han rekommenderade att man istället för färre lag skulle: ” Utveckla spelarna, klubbarna, arenorna, styrelserna istället. ”

Tänkte han på Ängelholms FF –​ att de är ett offer för den elitistiska allsvenska 16-lagsserien?