Lyckan i en liten serie, chanser och skåningar

Det finns många fina saker att skriva om MFF idag – det känns som om man​, eller till och med ”vi”​ vunnit något stort, något större än allsvenskan. En cupseger, och det är en cupseger och ändå bara en vanlig match och tre poäng i en liten serie.

Det finaste var att den var rättvis, att MFF var bättre än Olympiakos och att Hareide hade rätt – Salzburg är bättre än Olympiakos. Gästerna hade bollen, MFF hade chanserna.

Tack vare segern mot Olympiakos kan det faktiskt gå lite hur som helst i fortsättningen – det spelar liksom inte så stor roll. Fyra förluster till är inte kul men det går att leva med för MFF har redan bevisat att man kan vinna och inte är en liten lilleputt vilken som helst. Malmö FF är vinnare. Trots att man troligtvis kommer göra just detta – förlora de resterande fura matcherna. Juventus är väldigt bra, Atletico Madrid troligtvis snäppet bättre. Det kommer bli tufft och två och tremålsförluster på bortaplan, tror jag. Spelar ingen roll.

Det var också fint att Olympiakos drog ungefär tre gånger så många bortasupportrar som HIF. Alldeles fullt, och röststarka. De bidrog till den fantastiska stämningen.

Det spelar inte heller någon roll att Viasats entusiastiske men vanligtvis så saklige Anders Bjur påstod att Kiese Thelin ”åtminstone borde satt en av de två chanserna” när MFF-forwarden hade en dubbelchans i andra halvlek, ”åtminstone”? Inte ens Markus Rosenberg hade satt två av två där… 🙂

Jag är även lite oroad över att Lasse Lagerbäck hävdade att MFF återigen som på Eric Perssons tid ”består av skåningar”. Även om man räknar Robin som väst-skånsk är det i så fall bara han, Filip och Markus som jag skulle kalla skåningar. Fast det spelar naturligtvis ingen roll och Lagerbäck är från Norrland. Kanske känns alla sydsvenskar i hans ögon som skåningar…