Det jobbiga valet: Hamrén eller Ryssland?

Kan man heja på Ryssland?

Att hålla på samma lag som Putin känns väldigt fel. Ändå är det nästan så jag känner efter att återigen ha konfronterats med en av Erik Hamréns sämre sidor. Jag tänker på arrogansen, föraktet för svensk fotbolls finaste serie och stolthet. Ja, kanske rent av för allt inhemskt, för allt Sverige?

För ett år sedan gällde det en kompletterande forwardsuttagning. Hamrén valde att dissa alla anfallare i hela Sverige genom att vägra ta ut någon ersättare. I våras stoltserade med att han inte röstade i EU-valet.

Nu gällde det MFF och svensk klubblagsfotbolls nya spännande kapitel med både CL-spel och en klubb som försvarar ett SM-guld. Eftersom det inte hänt på 14-15 år borde Erik Hamrén ha haft något att säga om det. Hade han det? Nej!

På en direkt fråga på måndagens presskonferens svarade han undvikande och raljant att han ”inte hunnit läsa tidningarna i dag men ni har säkert väldigt kloka analyser om deras framgångar”.

Varför svarar han så? Vad har han att vinna på denna arrogans och förakt?

Jag vet allvarligt talat inte, jag vet att han har kontrakt över 2016 och kanske känner att han kan skita i allting annat. en slags relativ blågul hybris?

Vad jag vet är att det fanns fler spelare än Forsberg och Erik Johansson som borde fått chansen. Anton Tinnerholm är förmodligen redan en bättre högerback än Mikael Lustig. Om inte annat har han bättre attityd och självförtroende. Och är yngre. Och hade Hamrén haft ett bättre förhållande till Rosenberg kanske även han kunnat tänka sig ett inhopp nu när Zlatan är skadad. Men Markus ville inte vara med. Jag förstår honom. Och det ser plågsamt tunt ut offensivt. Det är en test för Hamrén, han har alltid kunnat luta sig mot Zlatan och nu är han ensam om att försöka få styr på det svenska spelet.

Ju förr Erik Hamrén försvann svensk fotboll desto bättre. Och en stor fet förlust på Friends hade varit en bra början på den för svensk fotboll nödvändiga processen.

Ps Det går naturligtvis inte att hålla på Ryssland, speciellt inte på det Ryssland jag förknippar med tråkig destruktiv fotboll. Det var annorlunda för sex, åtta år sedan men i fall Sverige förlorar stort blir jag inte ledsen.
Går det att inte hålla på Sverige? Ja det gör det fast det är svårt. Det blir många känslor som kämpar om tolkningsföreträdet.