Hatet mot målvakter

Andreas Isaksson är fotbollsmålvakt. Det är tre dagar efter att Isaksson gjort en bra match mot Ryssland i EM-kvalet. Han släppte visserligen in ett mål som han kanske borde tagit, å andra sidan föranleddes målet av tre, fyra andra svenskars stora och otvetydiga misstag, högre upp i plan. Isaksson gjorde flera utmärkta räddningar i övrigt, räddningar av högsta internationella klass. Bland annat fick han en ryss ur position vid ett friläge så att denne tvingas skjuta från dålig vinkel med fel fot och satte bollen i burgaveln. Han tar ett annat frilägesavslut i bröstet för att han är så oerhört snabbt ute och gör sig bred. Han läser spelarna och vinner deras envig. Isaksson var helt klart en av de bättre svenskarna spelarna. Fast inte i de svenska sportjournalisternas betyg och inte för den ”fotbollsexpert” i italienska sporttidningen ”Gazettan” som uppenbarligen helt okunnig om målvaktsarbetet ​belönat​​ Isaksson ​med ​sämst betyg av alla i matchen.

Så kommer Liechtenstein till Friends. Sverige vinner välförtjänt med 2-0 men på två osannolika turmål och med tanke på matchbilden borde det varit 4-0 eller 5-0. Det fanns några spelare, och kanske en förbundskapten, att kritisera men på min fb-vägg är det Isaksson som får skiten.

Det är en match där motståndarna har ett avslut på mål, tror jag. I 90:e minuten. Några inlägg, en hörna och Isaksson gör vad han ska på detta. Men så råkar han uppenbarligen sätta en av många bakåtpassningar på läktaren och då är han en usel målvakt och det är i versaler uttryckt helt galet att han är förstemålvakt i svenska landslaget.

De på min fb-vägg som automatiskt gick i gång på detta, och kände tvånget att manifestera det för alla vänner – vad driver dem? Jag vill påstå att det framförallt är två saker.

Isakssons personlighet. Han är lugn och saklig, nästan lite tråkig sävlig i massmedias perspektiv. Han har inga kompisar bland de mest profilstarka och citatjagande fotbollsjournalisterna. Han är inte ens så där tokig och rolig underhållande som Ravelli. Isaksson säger inga spektakulära saker och han är från Skåne. Eller snarare, han är från Söderslätt vilket är väl så illa för många malmöbor har svårt att respektera människor därifrån. ”Folk” retar sig på honom. Han har inga tuffa målgester, inga synliga tatueringar, ingen hästsvans, lämnar inte ut sitt privatliv, sin historia eller stavar efternamnet Izaksson. Han åker inte ens på ”drömsemester” med en ung brud i bikini eller spelar bort stora summor i Las Vegas. Isaksson gillar flugfiske. Lång är han också, fanskapet…

Målvaktens utsatthet. Det är få gånger en målvakt är lätt att peka ut som den avgörande faktorn när det gäller vinster. Desto lättare när det gäller förluster efter som det är han de facto som släppt in bollen, eller bollarna. Han bär i många ögon det yttersta ansvaret. Gör han ett fel blir det troligtvis mål. Gör han flera blir det troligtvis förlust. Det spelar ingen roll att förbundskaptenen i den här matchen som enda renodlat forward tagit ut en helt ur form varande 33-åring som de gånger han åtminstone tar sig in i boxen avslutar väldigt dåligt, rent ut sagt illa Jag kan tänka mig att 33-åringen kan kritiseras även om det främst är den som tvingat honom spela som borde ifrågasättas. Det är nämligen ett misstag som får konsekvenser för matchens utgång medan Isaksson sätter en av många bakåtpassningar på fel sida sidlinjen och skänker motståndarna ett inkast vid mittlinjen. Till skillnad från tiotusentals blågula fotbollsfans ser jag inte inkastet som helt matchavgörande.

Målvakters är redan ett slags latenta offer för alla som har behov av att spotta och spy, mot någon. Målvakten ligger redan ned, han är lätt att sparka på och han kommer troligtvis inte reagera som Zlatan eller någon annan forward med oklanderlig självbild och sparka tillbaka. Målvakten är ju inte ens med i gruppen av spelare som ”spelar” fotboll. Han är målvakten, bihanget, utbölingen, sportens nödvändigt onda utgift likt en försäkring man under alla omständigheter vill slippa använda sig av men ändå måste betala för.

Han skiljer sig också från kollegorna i handbollsmålet eller hockeyburen genom att han sällan är med i spelet och gör få räddningar. De två andra, speciellt handbollsmålvakten är konstant avgörande för lagets framgångar och de två har en helt annan ställning i laget, i sporten. Dessutom tror jag att det delvis handlar om en manlig gradring av hur farligt det är. En fotbollsmålvakt ses lite som en ”crybaby”, någon som inte håller för den övriga hårda delen av fotbollen medan de andra målvakterna får många och hårda skott på sig. De är tuffare, mer manliga och därigenom inte möjliga att mobba, oavsett insats. Denna skillnad kan också påverkas av att en handbollsmålvakt, liksom de övriga i laget, spelar mycket med händerna. Och att hockeymålvakter har skridskor och klubba och behandlas som om de var den älskade lillebrodern eller den lillsyrra vars huvud som storebröderna ska se till att ingen kränker ens ett hårstrå på. Efter att ha intervjuat flera damfotbollsmålvakter och deras tränare har jag uppfattningen att damfotbollen inte alls har det här problemet med att målvakter dissas automatiskt.

Fotbollsmålvakten är, eller blir ifall han inte medveten tar en annan position i så väl laget som i massmedialt, ett slags mobbingoffer. För de av våra medmänniskor som har behov av att håna, förnedra och mobba är fotbollsmålvakten ett perfekt val.

I Isakssons fall tror jag även att klubbvalet betyder något. Han fick mer respekt när han stod i Man City eller i PSV Eindhoven, europeiska storlag i stora ligor. Han sågs i rätt sammanhang. Nu spelar han i ett turkiskt lag som aldrig någonsin visas i de stora sportkanalerna. Han får inga rubriker, spelar inte i någon europeisk turnering han är med andra ord inte ens bra enligt denna enkla definition av kvalité.

Egentligen är det fotbollens eget fel. Tränarna, inte enbart i ungdomslagen, men framförallt de har själva inte varit målvakter. De har odlat ett oförstånd för målvaktens roll och utsatthet som ingen tagit ur dem och som sprider sig i resten av laget. Även förbundskaptenen verkar ha denna kunskapsbrist med tanke på hans agerande tidigare i år i samband med uttagningen och matchandet av Johan Dahlin. De är alla en del av den kultur av oförstånd som kringgärdar svenska fotbollsmålvakter. Som får svenska fotbollsmålvakter, oavsett om de heter Isaksson och gjort hundratals landskamper eller är en ung pojklagsmålvakt, att bli bögen juden eller romen på svenska fotbollsplaner.