Äntligen riktig fotboll!

Det har varit två tunga men produktiva veckor. Jag har recensionsläst en massa böcker, skrivit och rest. Jag har till och med spelet fotboll ute och inte sabbat mitt korsbandsknä. Däremot lyckades jag återigen slita av den del av hamstringetfästet i rumpan som jag rehabbat i två månader, sedan den 19 augusti…

Och jag har ont i benhinnorna efter att ha sprungit men annars är allting bra för i dag är det åter fotboll på riktigt. Inte en massa nationalistisk smörja och lag som alla spelar på inlevelse och saknar en genomarbetat taktik. VM och EM går an, då hinner man träna och snacka sig samman men vanligtvis är landskamper taktiskt sett lika givande som knattelagsmatcher. Plus den vidriga nationalismen. Serbien-Albanien var väldigt avskräckande. Det där FIFA infört med att samlas hullerombuller och kramas före matchen, gjorde det inte susen i Serbien? Eller glömde man kramas och så gick det som det gick?

Dessutom slipper jag förhoppningsvis Erik Hamrénuttalanden i fler veckor nu.

Idag ska jag se min väns son i Husie möta de nordiska mästarna MFF i P16-fotboll. Sedan ska jag se Alags-MFF få stryk av Elfsborg. Ok, jag trodde de skulle torska även av AIK men ska MFF få stryk så är det nu – med guldet säkrat och fyra dagar före bortamatchen i Madrid.

Ska Elfsborg göra något som helst avtryck i årets allsvenska ( har tippat dem sexa) så är det när de möter mästarna och Klas Ingesson precis sagt att han inte klarar mer. I fall den på pappret ohyggligt talangfyllda truppen i en match ska lyfta sig över mediokratin så är det i dag, på Stadion. Här handlar det om ära, och heder. Ja, jag trodde det även om AIK men det är ännu tydligare här. Plus att de har en klokare tränare!

Ska även skriva om den osvenska fotbollen! Efter träningen! :-)​

Och om Johanna Almgren och hennes sex korsbandsoperationer.