Ett halvt sekel av orättvisa

Idag är det exakt 50 år sedan Djurgården vann guldet 1964. DIF vann med ett plusmål före MFF. Sista målet på straffspark i sista minuten. Leif Chappe Eriksson fälld av Nils Tidan Johansson (kanske, kanske var det lite utanför straffområdet;)). Bernt Sump-Hugo Andersson satte straffen. Och jag stormade planen tillsammans med i stort sett hela Södra Ståplats på Råsunda..(Intresserade kan se straffsituationen på detta reportage från Sydnytt http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/aret-da-allt-gick-fel)

Har lånat detta av Pelle Kotschack, urdjurgårdare och båstadbo på somrarna. Jag har spelat mot Pelle ​många gånger i ”landskampen” Skåne-Sverige på Örebäcksvallen varje lördag eftermiddag i tennisveckan. Några gånger har Sump-Hugos son, Lille-Hugge” Andersson spelat för Skåne. Han var mittfältsdynamo i Båstads Gif i flera decennier men lade av före årets säsong.

Domare Mårtensson från Landskrona har aldrig uppskattats i Malmö och det är är lite lustigt att sonen Dan, duktig mittback och central mittfältare gick till HIF när han inte platsade i Bois allsvenska lag. I HIF, och gamla Division 3, dominerade han, Mårtensson.