Human gör comeback: Om NBA, ålder och lekandet

I snart 20 år har några galna svenska basketfreaks spelat NBA Fantasy. Det innebär att man gottar ned sig i matcher, statistik och leken det innebär att coacha ett lag, av produktion. Några av oss är riktiga coacher, några elitcoacher har varit med och misslyckats för det är fundamentalt att ha koll och avläsa spelare och lag. Framförallt tar det en massa tid så jag har inte spelat de två senaste säsongerna men Human Engineering ombads göra comeback när de behövde en kvalitetsspelare p g a av ett avhopp.

Jag har inte följt NBA under den här tiden. Contenders har blivit usla, där är många stjärnor jag inte hört talas om, ja till och med lag jag inte känner igen till mer än förnamnet.

Så när vi draftade i söndag hade jag minimalt med förberedelser. Vanligtvis kunde jag i huvudet alla spelares stats och deras troliga produktion under nuvarande, riktiga coach. Nu visste jag inget så jag gick sökte medvetet efter spelare som av olika anledningar hade en dålig förra säsong – det kan ha varit skador, att de bytt klubb eller en combo av båda som i Georg Hills fall. Hill är dessutom en gammal favo och jag satsade på spelare som producerat för mig tidigare.

Den stora chansningen är Chicago Bulls Derrick Rose vars ganska själviska skottval jag aldrig gillat. Så detta är en ”first” och han brukar vara väldigt skadad. Tog honom i tredje rundan – vanligtvis hade han varit ett topp 5-pick. I fall han håller kan det bli en kul säsong på övre halvan. Går han sönder får jag försöka undvika sistaplatsen.

Två spelare som är kvar i sina klubbar men som hade mycket skador och dålig form premiärspelade i natt för mig. Ryan Anderson fick ta 22 skott i New Orleans Pelicans – ett av de yngsta och mest spännande lagen. Anderson är sjätte man vilket innebär färre minuter men spela mot sämre motståndare. Han är en grym skytt men kommer få svårt att snitta mer än 25-27 minuter per match. Räcker det för en anständig produktion i Human Engineering? I går blev det sensationella 22 poäng men bara tre treor och dålig pg-procent.

Den ende kvalitetspelaren ​i ​vad som förmodligen är en av NBA:s tre sämsta lag – Orlando Magic är nyss fyllde 24-årige montenegrinske centern Nicola Vucevic. Jag hade en gång ett svart Orlando Magic linne, när Shaq spelade där. Han och Nick Anderson – världens mest nervöse basketspelare genom tiderna.

Nicola var ganska kass förra säsongen – i går inledde han med 23 returer och 4 blockar. Helt OK med mig! Tog honom i fjärde rundan.

Det var smygstarten i NBA och jag är skitnöj​d, utan att smyga med det!​

Har dessutom hunnit vaiwa McVale och plocka in Spurs startade SG Danny Green. Tror han kommer få en ännu större roll i mästarna i år eftersom han bara är 27 år och fyra, fem av stjärnorna där är över 30 – speciellt Gino och Tim Duncan. Men tiderna förändras – för tio år sedan var det ovanligt med spelare över 35 som hade mer än 15 minuter. I dag finns många spelare som startar trots att de fyllt 35 år och Duncan är ett fenomen. Liksom Gino. Det känns som om de tack vare bar träning och klok kroppsuppfattning kan ge sin karriär tre, fyra extra år. Det glädjer mig nu när klockan är 05:30 och jag är på väg till gymmet!

Jag följer det inte med NBA: streamade pass i år för det hade krossat all tidsplanering. Att inte kunna se matcherna och spelarna prestera är inte lika kul men även en lek måste ha sina begränsningar.