Domarna 2014: bäst och sämst

Bäste domare: Jonas Eriksson

Bäst är ganska lätt – Jonas står i särklass. Lugn, förtroendefull och dialogbar. Synnerligen välplacerad. Plus att han med sin naturliga auktoritet, plus den som en världsdomare har gratis, aldrig ställs inför problemet med tjatande, gestikulerande spelare.

Sämste domare: Johan Hamlin och Bojan Pandzic

Pandzic tar galna varningar, som på Johan Hammar och en stackas ung vänsterback i Häcken. Pandzic har inga särskilda svagheter, han är dålig på allt. Speciellt speluppfattning. Undrar ifall han ö h t har spelat fotboll. Jag får ofta känslan av att hans nivå ligger på ett annat våningsplan än där resten av den allsvenska matchen utspelas.

Priset tar ändå yrkesofficern Johan Hamlin. Den lille killen med det tunna håret och de stora, parodiska gesterna. Plus den där mördande blicken. Jag får alltid känslan av att när Hamlin spänner ögonen i spelare, ger dem den onda blicken eller hytter med fingrarna – då gör han det för att hans fysiska och psykiska auktoritet inte räcker till. Och han får inte skrika åt spelarna, något han säkert gör dagligdags till de med lägre grad. Jag tror att de orden och det skrikande som troligtvis är hans vardag kommer pyser ut i den där blicken och det där höjda varnande fingret. Dessutom ger han sig nästan alltid enbart på unga oerfarna spelare. Det kan tyckas taskigt att skriva följande men jag tror verkligen det är så här: Johan Hamlin behöver inte allsvenska fotbollsmatcher, han behöver allmän värnplikt och en psykolog.