English Premier League är en kuliss

De flesta svenskar och ​precis ​alla norrmän ​som finns ​har en väldigt romantisk inställning till engelsk fotboll. Fotbollen är bäst, publiken är bäst, spelarna är bäst. I alla fall är de riktiga män som dricker öl och inte gnäller över en glidtackling. Detta omgärdas och förstärks dessutom av en lördagens eftermiddagstradititon som är en slags förfest med öl, tips och andra typiskt manligt svenska excesser.

I själva verket är engelsk fotboll, likt så mycket annat i den nationen, blott en kuliss. Tack vare en myriad av utländska spelare med världens högsta fotbollslöner, (ibland möts två lag i engelska ligan där antalet engelska spelare är noll, eller endast en enstaka) har man skapat en hyfsad serie med jämna matcher och fantastisk TV-produktioner. Det är mycket publik, dock inte alls så mycket som i Tyskland och genom skickliga TV-produktioner med massor av sång och bra publikljud får man intryck av att stämningen är fantastisk. Och hur många gånger har vi inte hört Glenn Strömberg med tårar i rösten bedyra ”vilken fantastisk atmosfär” det är. Han brukar dessutom säga att han inte hör vad han själv säger eftersom det ”är sånt liv” på läktarna. I själva verket är det numera väldigt många rika utländska turister som fyller läktarna och har råd med biljettpriser som startar på 8-900 SEK. Det säger sig själv att de högst tillfälliga fottbollssupportrarna varken kan sjunga eller vill stå upp. Men de betalar och köper tröjor!

​Ifall man vill finna resterna av den engelska imperiekulturen återstår nu nog endast läktarna på fotbollsarenor. ​​Där den inhemska noblessen (förutom de fåtal som lägger alla sina pengar på att följa sitt lag och som ALLTID zoomas in av TV-producenten) samlas med ​tillresta turister, ofta från de gamla kolonierna. Men i fall solen aldrig gick ned över Imperiet så behöver fotbollseventen massor av starka strålkastare och annan falska rekvisita för att verka inbjudande och ge ett imposant intryck.

Förre Man United-managern Sir Alex brukade återkommande gnälla på ”begravningsstämningen” på Old Trafford. Nu säger Chelseas manager Mourinho: ”Det är svårt för oss att spela på Stamford Bridge, det känns som att spela på en öde arena. Ända tills vi gjorde vårt första mål så sov hela publiken”.

Förutom det har EPL dåliga domare och lag som saluförs som om de var absoluta världsklass när de egentligen enbart är fyllda av överbetalda, underpresterande icke-engelsmän. Man City, förra årets mästare, har ännu inte vunnit en match i Champions League. Liverpool har hafr kolossal tur men blev ändå utklassade hemma i förra veckan av Real Madrid. Arsenal och Chelsea har gått lite bättre.

Man United är inte ens med i varken CL och B-turneringen EuroLeague och ligger typ 12 poäng efter ledarlaget i ligan. Detta trots att de enligt svensk press bara har världsklasspelare och världens bäste tränare och skulle springa hem serien. Så kan det!

Dessutom gläds jag ofantligt åt att Cameron nu kanske tvingas antingen retirera i frågan om EU-medlemskap eller så kommer engelsmännen visa sitt rätta anlete och rösta fram UKIP till regeringsmakten i nästa parlamentsval.

​För om engelsmän uppenbarligen accepterar utlänningar på planen, som tränare, som betalade publik, så accepterar många engelsmän inte utlänningar på deras egen gata eller på deras arbetsplats. Ifall Cameron trots allt inte fegar ur ​skulle ​det ​troligtvis betyda slutet både på EPL och det relativa välståndet i England. I en förlängning naturligtvis en ny folkomröstning i Skottland med annorlunda resultat. Fast nu gick jag kanske lite väl långt i min konsekvensanalys av Tipsextranostalgi och den dåliga atmosfären på engelska fotbollsläktare.