Varför är det bra med köpta sportjournalister?

Ifall en välkänd journalist på Aftonbladet hade hävdat att ”det kan vara positivt med köpta journalister” hade helvetet brutit löst och journalisten hade burits iväg på en tjärad stång illädd fjädrar. Eftersom det nu är en sportjournalist (dock en av landets yppersta) är det ingen som bryr sig. Det säger rätt mycket om den totala brist respekt som svensk sportjournalistik åtnjuter bland kollegorna och bland samhällsdebattörer i stort.

Min vän Laul skriver i en i övrigt bra och klok bloggkrönika om Friends och det faktum att Idrottens Affärers ibland intressante, ibland rent koleriske, krönikor Dan Persson helt plötsligt gått från kritiker till Friends till en av dess mest positiva beundrare.

”Alla journalister går att köpa, för rätt mängd information. Det ligger i journalistikens natur och behöver inte ens vara något negativt.”.

Detta syftar i första hand på Dan Persson men uppenbarligen är det inte helt ovanligt i Laul journalistkretsar. Som sportsidesläsare har jag länge misstänkt att detta var den allmänna uppfattningen.

Tyvärr råkar jag och Laul just den här gången har väldigt olika uppfattning, det vill säga om det positiva med köpta journalister. Möjligtvis kan man hävda att det ligger i dålig svensk sportjournalistiks natur. Den journalist som ändrar uppfattning för att det gagnar maktens, penningarnas eller ens egna intressen och lovordar istället för att stå på läsarens sida och kritiskt granska, den journalisten har blivit kommunikatör, eller marknadsförare. Den journalisten har inte enbart svikit sina journalistiska ideal utan framförallt sina läsare. Det må vara OK för Laul i hans kvällstidningsmiljö men jag kan varken som journalist eller läsare acceptera det.

I övrigt liknar Lauls kritik i mångt och mycket den kritik jag här tidigare riktat mot både Dan Persson och Idrottens Affärer – sponsortexter förklädda till journalistik. Dan Persson har i alla fall det goda omdömet att sätta ut sitt namn och inte vara anonym.

Återkommer senare i dag med ett liknande exempel vad gäller ”Stahregate” där man kan misstänka att Laul och hans kollegor är vad Laul definierar som köpta.