Allsvenskans Stora Pris – Årets mest värdefulla-​e​ spelare

Nu får de bestämma sig! ​Antingen har Svenska Fotbollförbundet en svensk serie för all​​a, oavsett kön, och döper den till allsvenskan. Eller har man olika serier,​​ där enbart damer spelar blir damallsvenskan och där enbart herrar får spela blir herrallsvenskan. ​En allsvenska är för alla!

O​m det beror på att CMore inte känner till sexuellt kongruensgenus och döper sitt pris till herrar som är värdefulla till just ”mest värdefulla” i stället för ”mest värdefulle” vet jag inte. Låt oss anta att det istället är en liten medveten genuspolitisk markering mot SvFF av Jens Fjellström och de andra på CMore. ​

Allsvenskans Stora Pris – Årets mest värdefulla-​e​ spelare

1. Stephanie Labbé, Kif Örebro

1. Markus Rosenberg, Malmö FF.

2. Lasse Vibe, IFK Göteborg.

3. Mattias Asper, Mjällby

Motiveringar:

Stephanie har varit världsklass i fyra, fem år tack vare att hon är lätt och smidig. ​Modig med underbara reflexer.​ Hon, nästan ensam, var skillnaden mellan Örebros överraskande stora silver och en plats i mitten.

Markus var bra men inte sensationell under våren. Sedan gick Molins sönder och den gamle mannen steg fram och ledde MFF både målmässigt och moraliskt. Både i allsvenskan och i Europa. Det är inte ens säkert att MFF nåt de målen med Molins – så stort ansvar har Rosenberg tagit både som spelare och lagkapten. Det ansvar Markus visat i Europa gjorde att MFF kunde vinna allsvenskan så enkelt.

Vibe har gjort många mål som inte betytt mer än att han vann skytteligan. Varken han eller laget gjorde några mål överhuvudtaget ute i Europa och tränaren fick sparken. Vilket, på sikt, är det mest värdefulla resultatet för IFK Göteborg säsongen 2014​.

​To be continued…​

4 svar till ”Allsvenskans Stora Pris – Årets mest värdefulla-​e​ spelare”

  1. Jag hoppas du skämtar! Annars får du priset som årets (största) PK (med stora bokstäver. Så svårt är det väl ändå inte att skilja på herrar och damer????

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Tack för berömmet Nils. Det handlar inte om att kunna skilja på utan om respekt och rättvisa. Även för språket.

      1. Egentligen är det ganska fånigt med den här typen av priser. Jag menar vem har sett alla spelare så mycket så att de kan avgöra? Men man måste trots allt skilja på äpplen och päron. Jag har inget emot damfotboll, har aldrig sett en match förstås. Jag tror att damfotbollen ska leva sitt liv och inte blandas ihop med herrfotbollen.
        Om det ska bli total rättvisa så ska alla som sparkat på en boll kunna få guldbollen. Det är väl inte fy skam att spela i division 14 och ge järnet?
        När vi talar om priser, hur är det med Nobelpriset? Vem ska ha litteraturpriset. Där brukar det vara många som klagar. Varför fick inte Maria Lang detta pris? Hon var ju poppis. Medicinpriset borde jag få, jag är en jäkel på att sätta på plåster.

        Ja livet är orättvist! Alla som överhuvudtaget har rört vid en fotboll ska ha samma lön som Zlatan. Och du måste se 14 matcher med Tröxabäck innan du får se di Blåe. Dessutom borde alla se ut som Gudrun. På DN:s kultursidor är de inne på den linjen, alla artiklar är skrivna av Gudrun.

        Och arbetslinjen ska vi bara inte prata om.

        Ha det!

  2. Profilbild för maxtiotar
    maxtiotar

    Jag brukar rättfärdiga mina utmärkelser med att jag även tar ut en ”Sämsta elva”. Gör inte det i år eftersom jag inte sett tillräckligt med allsvensk fotboll för det. Men genom att definiera det bästa och det sämsta behöver inte den stora massan mittemellan känna sig träffade.

    Vad gäller att avgöra vilka som är bäst handlar det inte om att se varje enskild spelare i varje match. Det räcker ofta med att se ett par matcher så kan du avgöra vilka som är de bästa spelarna, vilka förtjänster och brister de bär på. Sedan kan de göra misstag och ha en dålig dag, eller vinna skytteligan, men det förändrar inget i sak.

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa