Allsvenskans Stora Pris – Årets allsvenska-e försvarare

1. Lina Nilsson, Rosengård,

1. Filip Helander, Malmö FF.

2. Johan Larsson, Elfsborg.

3. Daniel Amartey, Djurgården

Motiveringar:

Lina är följsam med boll, inte extravagant, och har en ruggig attityd. I damfotboll räcker det långt. Däremot tycker jag hon har problem internationellt.

Helander hade en fantastisk vår förra året då han tog över ansvaret för en skadad Pontus Jansson. Han var suveränt bra. I våras tvingades han spela med en ofokuserad och slarvig Pontus Jansson vilket påverkade hans eget spel negativt. Sedan PJ lämnat har Helander återigen vuxit ut som en av landets absolut bästa mittbackar. Och till skillnad från de som Hamrén föredrar är han bra med bollen och spelar gärna högt upp i banan. Hans lysande balans och taijming (det ena ger det andra) gör att han vågar följa med motståndarna istället för att som de flesta andra bara springa hem till egen box, typ nästan alla andra svenska mittbackar. Johan Larsson är en medioker högerback utan boll men oerhört bra med. Jag hade gärna sett honom som högeryttermittfältare i en 3-5-2 uppställning både i Elfsborg och landslaget. Han kan göra att Stefan Ishizaki kan och lite till. Med Hamrén och Haglund som tränare är det dock inte så där jättesannolikt. Daniel Amartey var allsvenskans bäste spelare, oavsett om han var mittfältare eller mittback. Fortfarande blott 19 år gammal. Hade han spelat hela säsongen hade han tagit hem minst tre priser.

To be continued…