​Rehn mållös i ​årets supersista och mest galna fotbollsmatch

Idag är det svensk fotbolls födelsedag. Guldbollsgalan är de​t​ ​narcisistiska evergreen-eventet då svensk fotboll ger sig själv en massa presenter eftersom ingen annan, utomstående, vill göra det. Födelsedagen indikerar även att alla inhemska serier och kval är klara, att det är dag att summera. Gårdagens flyttade Supercupsmötet mellan seriesegrarna MFF och cupvinnarna Elfsborg på gamle Malmö Stadion var den allra sista inhemska klubbmatchen, och vilken match sen.

MFF var överlägsna i båda halvlekarna men fram till matchminut 91 var det Elfsborg som hade ledningen och en ledning trots missade frilägen (och parader av Zlatan i MFF-målet) som bara var 1-0. Så kvitterar MFF med en slags ologisk logik​ och det blir förlängning.

​Emil ​Forsberg ​gör ​2-1 och Elf​s​borg tar över bollinnehavet vilket bara innebär att MFF får massor av fantastiska omställningar. Men gör enbart ett mål. Man får också Johan Hammar utvisad på ett så korkat sätt att han borde tvingas böta till klubbkassan. Man går inte upp och gör en karatespark, efter att bollen spelats bort, på mittplan, med en varning i ryggsäcken, i en Supercupfinal…

Elfsborg fortsätter trycka på, MFF fortsätter märkligt nog att kontra med 4-5 spelare och det är i princip i MFF straffområde 3-4 försvarare och 5-6 gula motståndare. Men de gula envisas hela tiden med att inte spela in bollen och utnyttja sitt överläge utan slår höjdbollar vilka försvararna alltid kan nicka undan.

Emil Forsberg får kramp eller ont någon stans så att han inte kan springa. Och MFF har vunnit matchen ända tills En elfsborgsspelare i desperation kastar sig 48 sekunder att slutsignalen borde blåsts. Istället blåser Strömbergsson den yngre för den billigaste straffen jag sett på länge – en ”straff” som med en bättre domare hade gett gult kort till den redan gule. Speciellt i det läget då Strömbergsson alldeles själv försöker avgöra cupfinalen!

Efter 2-2 blir det straffavgörande och målvakterna har inte ens chans –de verkar helt ovana vid att läsa eller över huvudtaget kasta sig efter straffar. Så det blir mål ända tills unge Chibki slår en lam bredsida längs gräset i mitten av målet – typ fyra fel av tre möjliga. Nu har Elfsborgaren chans att avgöra och han slår, den tekniskt bästa straffen av alla. Skruvar den med höger vrist/insida hårt och ganska högt. Zlatan i MFF –målet är helt chanslös, även om han hade gått rätt, men bollen tar i stolpen och ut.

Varvid MFF-arna gör två mål (Kiese Thelins straff är otäckt bra) och därigenom en straff som Zlatan räddar genom att kasta sig som på ett skott och sträcka upp vänsterhanden. En kvalificerad räddning. Så MFF vinner Supercupen
​där vi alla som tittade på slängdes mellan jubel och djupaste förtvivlan. ​​T​vå andra saker kommer jag minn​a​s väl så länge.

Stefan Rehn har gjort comeback som expertkommentator i TV4. Att tajma det med hans kraftiga förkylning var kanske inte så klokt. Både i torsdag i Ljungskile och i går i Malmö snörvlade han efter varje kort kommentar. Ibland även före, ibland var han tyst förutom just snörvlingen – en ljudeffekt ​som kanske symboliserar och ackompanjerar hans kommentarer i övrigt?​ ​Typ att det är en slags glidtackling med näsan och bihålorna i stället för på planen​, att Rehns kropp får illustrera det i matchen​ han inte kan uttrycka i ord?
? När jag väl börjat lyssna går det inte att sluta. Det är knappt jag hör vad han säger för jag sitter enbart och väntar på hans kommentarers vokala ”punkt”.

Väldigt fint av MFF att skänka hela överskottet av gårdagsmatchen, 250 000 :-, till Klas Ingessons minnesfond. Samtidigt känns det lite märkligt att den allsvenska konkurrenten skänker pengar till motståndarns ungdomsutveckling. För det är dit fondens pengar går, inte till cancerforskning eller något annat mindre kapitalgenererade och konkurrensstärkande syfte.

Vad som händer på galan i kväll kommer det känns avslaget och förutsägbart.