Island hjarta míns

Bland det vackraste som finns i idrott är när David besegrar Goliat, när Island spelar ut VM-semifinalisterna Holland. De är tekniskt underlägsna, de är långsammare, mindre bra med bolö och de tjänar blott fickpengar jämfört med motståndarmiljadärerna – de är så in i helvete underlägsna men de spelar med hjärtat! Därför älskar jag dem! Och de vinner, och vinner och vinner!

Jag vet att det egentligen inte är så svartvitt men idag känns det som om allting som är bra med fotboll representeras av Island och allting dåligt, – som tex att inte kämpa, inte spela med mod, men att skylla på domare, motståndare och publiken för att man inte når sin potential – står Sverige för. Som spelar oavgjort och oavgjort och oavgjort och det är alltid någon annans fel! Det finns alltid någon/några/något nationen kan rasa mot!

Jag undrar varför vi/svenska folket nu accepterar en massa mediokra resultat jämfört med när Sverige verkligen vann matcher men förbundskaptenen alltid dissades. Nu leder Lasse Lava ett av världens vackraste och mest heroiska landslag till ständiga stordåd! Men i kväll blir det nog alltför svårt, de möter ju Tjeckien, ett land t o m bättre rankade än Montenegro…