Bra billiga värvningar och dyra och dåliga

Ibland framstår sportchefer och tränare som antingen genier eller idioter. De plockar stjärnor gratis eller värvar spelare som är usla men ändå får feta kontrakt.

Ibland är det inte så enkelt att avgöra yrkesskickligheten. Ifall de värvar dyra och dåliga spelare gång efter gång måste man dock ifrågasätta deras omdöme och kompetens. Sätter man upp en lista med vilka spelare Håkan Mild och Mikael Stahre värvade under deras nästan tre gemensamma säsonger förstår man att IFK Göteborg beslutat sig för att rensa ut och skapa något helt annorlunda.

Det är därför det kändes så falskt när de initierade fotbollsexperterna ställde sig undrade till varför Stahre fått sparken när de istället självklart skulle frågat sig – hur fan kunde han få stanna i tre säsonger och vad fick Håkan Mild att skriva ett nytt kontrakt med honom redan under våren? En gravt underpresterande, dyr, tränare som får förlängt kontrakt – varför ifrågasatte ingen det mer än uppenbarligen en del blåvita supportrar och en liten obetydlig blogg?

Varför ifrågasatte ingen när Malick Mané köptes loss från Sognedal och fick ett fyraårskontrakt? Markus Vulcan, Sportbladets IFK-expert, skrev i en entusiastisk krönika att Mané var vad som gjorde Blåvitt till ”seriös guldkandidat. Just Mané, han med fjong på sista bokstaven…

http://bloggar.aftonbladet.se/wulcan/2014/03/och-dar-blev-blavitt-en-serios-guldkandidat/

Hade Vulcan någonsin sett Mané? Nej, han gick troligtvis helt på vad Mild och Stahre antytt, eller vad han hoppades av killen som gjorde 12 mål på 55 matcher i Norge skulle bidra med. Hade då Mild och Stahre sett honom innan de skrev fyraårskontrakt med en 26-åring?

Just den kombon ( 26 år+ 4) betyder att man tror att han är en mycket bra spelare, en spelare med stor potential som man vill ha kvar i klubben och bygga kring. Alltså inte en spelare som gör 20 mål på en säsong och säljs vidare till kontinenten. Det är möjligt att det finns en storspelare i Mané även om han uppenbarligen aldrig visat det. Vad som däremot verkar säkert är att han inte har huvudet att bli en stor spelare.

I somras lånades han ut till Australien. Han har spelat tre matcher och nu slängs han ut därifrån för att han dissat samtliga sina lagkamrater och gjort sig omöjlig. Så Mané är på väg tillbaka till Göteborg. Mitt tips är att han köps ut, kostar kanske ett par miljoner, liksom de Stahre kostar. Sedan ska Nordin och Sobralense återvända eftersom de båda har kontrakt över 2015. Troligen köps även de ut – blir väl ytterligare nån miljon minus.

I Helsingborg stod det redan tidigt klart att Henrik Larsson inte ville ha Crisse Andersson kvar. Han är 36 år men är väldigt vältränad, lätt i kroppen och nästan aldrig skadat. Han kan spela överallt och spelar klokt, efter sina resurser. Varför Henke valde Lindström och inte Crisse har jag funderat på tidigare och inte funnit något svar. Men i HIF tillhörde inte Crisse och Henrik samma del av omklädningsrummet. Det borde dock inte var något svar. Så kanske är svaret är att det inte existerar något svar – det blir tydligare och troligare nu när Crisse värvats av före HIF-tränaren Jens Gustavsson till Halmstad BK. Crisse får inget fyraårskontrakt men han kommer bli ohyggligt nyttig. Han sitter gärna på bänken, gör inhopp, startar när knattarna har ont, blir en central och oerhört viktig man i omklädningsrummet och på träningar. Förmodligen spelar han nästan gratis eftersom han älskar att fotboll. Crisse är en förebild, på alla sätt. HIF och Henrik Larsson tycker han var överflödig.

Säg så här. Alla klubbar behöver spelare som ”Crisse”. Att göra sådana enkla misstag redan, bådar inte gott för HIF 2015.