”Mödarn”

Han utsågs aldrig någonsin till matchens lirare men är ändå djupt älskad och avgudad. I alla fall bland AIK-fansen. Eller snarare, bara bland AIK-fansen. Han som var hårdare än ”Bros”, fulare än Mats Hallin och elakare änTommy Mörth. Det vara bara en som var hårdare än Mats ​Thelin och det var Börje Salming som i sin tur menar att ”Tigern” Johansson i Brynäs var den utan tvekan ​hårdaste svenske hockeyliraren genom alla tider.

Nu har ​Thelin ​fått en intelligent, mycket välskriven bok ”Mördaren” ( Idrottsförlaget”). Thelin är stjärnan som inte kunde åka översteg åt båda hållen ens då han debuterade i Tre Kronor. Tekniken var inte i vägen för träningsnarkomanen och ”enforcern” Thelin. Många underbara anekdoter, mycket, lite väl mycke,t om behovet av att träna och att vägen till toppen måste göra ont. Den där Bergpredikan på slutet hade man kunnat hoppa över.

Men denna ständigt återkommande idé om att det idag curlas för mycket med barn i allmänhet och hockeyspelare i synnerhet är anledningen till att de namnger och dissar ett halvdussin av de värsta ballerinorna, från sin egen tid: bland annat Micke Nylander och Robert Burakowski. De dissar gång efter gång SHL och alla spelare som inte vågar möta det onda, det jobbiga.

Thelin berättar i intervjuform eller diskuterar med Dan Hóber, ”Ankan”, Peter Gradin, Boork och store förebilden Börje. Det fungerar utmärkt även om mycket upprepas och ​Tore S ​Börjessons språk, metaforik och ”övergångar” mellan intervjuerna är lysande.

Ett annat minnesvärt citat är från Leif Boork när han berättar om alla de juniorer han hade som tränare i Hammarby 1971-76: ” gangsters från Farsta, Hökarängen, Mälarhöjden, halvknarkare hela bunten”.

Sedan finns där många frågor i boken. Varför var Thelin fick han inte merspeltid i Boston, varför blev han aldrig uttagen till landslaget efter NHL- det var ändå minst fem, sex, säsonger?

Hustrun Kicki och barnen omnämns i en bisats längst ned på sidan 113,typ. Ska inte spekulera i varför men det känns mystiskt.

Varför slutar boken med 8 sidor reklam och sedan 8 tomma sidor. För mig är en bok ett helhetsintryck, alla delar är lika viktiga. Betyder 8 tomma sidor att det inte fanns något mer att berätta, eller att boken inte ansågs tillräckligt bra och att hälften av de tänkta annonsörerna drog sig ur? Jag vet inte hur viktig annonsörerna är för bokens ekonomi men för mig känns alltid böcker med reklam som att ta i hand med en människa med extremt dåligt självförtroende. Dessutom kostar boken faktiskt 276 kronor vilket är VÄLDIGT mycket. Kanske räknade man inte med att den skulle sälja eller så är det någon som tjänar bra med pengar på ”Mördarn”.

Det är 225 ojämna sidor. Jag retar mig lite på det. Hade man dragit ned det till 160-170 och skippat upprepningarna, allt om Robinsondeltagandet 2009 och reklamen hade ”Mördaren” varit en stark kandidat till titeln Årets Sportbok 2014!