Federer och en biografförfattarens gemensamma kollaps

Det är den enda titeln v​ärldens bäste tennisspelare genom tiderna saknar. Så när favoriterna Schweiz nu möter Frankrike i finalen i Davis Cup är Roger Federer väldigt nära sin dröm.
​Efter att Schweiz vunnit första singeln ställdes ​ i går fredag Federer mot Gael Monfils, en spelare han har 5-0 mot. Men Federer förlorade med 1-6, 4-6, 3-6. Kanske kan det förklaras av en dålig rygg, det är Federer själv som bestämt att han skulle spela och han hintar att han gärna spelar dubbel idag.Vilket inte tyder på dålig rygg.
Enligt Sportbladet är det på 15 år som Federer förlorar en match i Davis Cup utan att ta ett enda set. Senast det hände var 1999 i den sista, och betydelselösa, matchen mot Italiens Gianluca Pozzi.

Det var, läser jag i min bok, ”Federer –tidernas tenniskung” hans DC-debut och Schweiz ledde redan 3-0 efter dubbeln. I Chris Bowers bok beskrivs hur han vinner första dagens singel med bra spel. Sedan citeras dåvarande presidenten i italienska tennisförbundet (nu chef för ITF ( tennisens FIFA) som säger att Federer hade problem med koncentrationen under 1999-2003 (alltså fram till 21 års ålder) ”Han var lite upp och ned men aldrig i Davis Cup – ansvaret mot sitt land gjorde att han koncentrerade sig bättre och han spel spela var fantastiskt”.

Bowers, – som alltså av någon anledning vill betona Federers starka nationalism, och är mycket noga med att redovisa varje game i varje match Federer spelar – skriver sedan inte mer om Davis Cup-matchen. Så som om inte Federer spelade mer, vilket han gjorde och alltså förlorade. Jag är förbluffad över att en biograf som Bowers är så pass medveten lögnaktig i sin framställning av Federer.

En dålig bok blir allt sämre.