Ali och ögonblicket som kan kosta Island EM-platsen

Det är några dagar sedan man jag kan inte komma över det – Island borde ha tagit en ny ytterst sensationell fotbollsskalp i förra veckan. Istället förlorade de mot Tjeckien borta på ett oerhört snöpligt sett.

Först och främst borde de avgjort av egen styrka. Visst de hade inte mycket boll men det hade inte heller Muhammed Ali i Kinshasa mot store George Foreman 1973. Faktum är att han tog emot slag i sju ronder och slog sedan ut den dödströtte Foreman i åttonde och blev ny världsmästare i tungviktsboxning genom en våldsam offensiv. Känns som Lasse Lavas taktik inspirerats av tungviktslegendaren.

Island låg lågt, ledde 1-0 och hade två, tre fantastiska chanser fram till 2-0 i slutet av första halvlek. I andra kom Tjeckien tillbaka och segermålet är värt en kommentar, det är nämligen sällan man ser sådana mål. Och den isländske målvakten såg det inte alls.

En tjeck hade kommit ned till kortlinjen med bollen och slog med vänsterfoten en hård bredsida snett bakåt innåt. Målvakten släppte då, som alla målvakter gör, bollen för några tiondelar med blicken. Nyfikenheten föranleds av att han måste veta vilka som kommer vara först på bollen/passningen så att han kan agera i tid. Antingen med att låta försvararna rensa eller eventuellt gå ut och skära av vinklar/ göra sig stor i fall en motståndare råkar vara först på bollen. e t c.

Under de tiondelar han släpper bollen med blicken tar den på en blockerande isländsk fot, bara två meter från passningsfoten. Bollen rullar sedan i ganska makligt tempo mot målvaktens högerfot som befinner sig alldeles vid stolpen.

Under tiden, och tiden här är ungefär sammanlagt en sekund, har målvakten släppt bollen och förväntat sig att bollen ska rulla in i hans synfält efter den tänkta linje han sett vid passningsögonblicket. Men där kommer ingen boll och när han följer linjen bakåt är där heller ingen boll. Det tar förmodligen en extra tiondel eller två när innan han tack vare de andra spelarnas blickar och/eller rop inser var bollen verkligen är: på hans fot och alldeles innan den ska studsa på översidan av hans fot och över linjen. Och då är alltför sent utom möjligtvis för en reflex men målvakten är alltför överraskad för att kunna åstadkomma en sådan räddning, med tårna…

Detta händer alla målvakter någon gång men det är himla otur ifall man förlorar sitt lands första historiska EM-plats på grund av det. Vilket det är överhängande risk för.

Min målvaktspedagogiska nit vill ge ytterligare en förklaringsmodell – det liknar processen när målvakter slänger sig efter ett skott som sedan träffar någon och ändrar riktning. Men målvakten har redan beräknat bollbanan, släppt det bestämda fokus hen har på bollen och är på väg mot den punkt där hens händer ska möta bollbanan…  …tanken är snabbare än verkligheten och ibland hinner verkligheten aldrig i kapp.