Nä​r ”Honken” käka puck​

”Jag åkte upp till tandläkaren för att fixa till munnen. Vissa tänder hade gått av, andra försökte han vika ut. Efter fyra timmar hade han gjort ett mycket bra jobb och snyggat till mig så gott det gick.

–Skaffa dig nu ett skydd, sa han.

– Jadå för fan. Det är lugnt, sa jag.

Det tog några veckor, sedan kom en puck till in i käften och allt det fina arbete tandläkaren gjort var förstört”.

– ”Honken” Holmqvist om de två första gångerna i Strömsbro som han ”käkade puck”.

”Det svenska målvaktsundret” (Argo Sport Media) är en bok om hockeymålvakter. Kapitlet med legenderna, ett slag bonus och historielektion är fascinerande. Det är inte bara stilen (stå upp och fånga puckar i plocken) eller lönerna ( ”Lön? Fan, jag blev ju skyldig”) utan även säkerhetstänkandet.

Målvakterna vägrade hjälm bara fram till det blev obligatoriskt 1968.

–Då var vi tvungna att ha hjälm, men bara på matcherna inte på träning. Därför tog jag bar på den under match.

Efterhand kommer förbundet på att själva ansiktet också kan träffas av puckar. Målvakterna själva gör allt för att motarbete ett nytt reglemente men sommaren 1972 kommer det ett brev hem till målvakterna i allsvenskan. Där står att det ska bli obligatoriskt att bära mask. Ingen har dock en aning om hur masken ska se ut, inte ens förbundet. Så alla målvakter göra sina egna masker.

–Jag gjorde en tunn mask som inte var tjockare än papper. Det gjorde mer ont att få pucken på masken än att få den rakt i ansiktet, utan mask.

Inför nästa säsongen 1973-74 kom det direktiv om att maskerna måste vara godkända. Då tog Honken och de målvakterna ett ”godkäntmärke” från hjälmen och satte på masken – så var den godkänd.

Inför säsongen 1974-75 kom direktiv om hur en mask skulle se ut, ifall förbundet fick bestämma.

En annan fin historia är när Honken är i Boston 1968 och ska skriva på för Bruins. Förbundsordförande Helge Berglund har dock deklarerat att ifall Honken spelar ett enda byte i NHL kommer han aldrig få spela mer i Sverige, någonsin.

Honken är i valet och kvalet. Att spela i NHL är en dröm men det är så mycket som kan gå fel och USA är så stort och främmande. Så går han en sommarkväll ut från hotellet:

–Då står folk och skriker att Martin Luther King just mördats av en vit man. Jag är ju vit., tänkte jag, vände på klacken och gick hem till hotellet.

Jag gillar Daniel Enestubbes böcker. Hans bok om Conny Strömberg blev Årets sportbok ( se nedan för länk till recensionen) eftersom den var så ärlig och öppenhjärtlig. Och skriven av en författare med språkkänsla. Bakom hockeykrigare finns en människa och Enestubbe fann honom. Enestubbe är enastående. Istället för att skriva om historien eller guldmedaljer, eller långrandiga okritiska hjältaepos väljer han en spelare eller en marginell sak som målvakter och skriver uppriktigt och ärligt. Jag har lärt mig mer om hockey på två Enestubbe -böcker än på 20 klichéstinna hjälteepos på haltande svenska.

Han nya bok är minst lika bra. I Det svenska målvaktsundret har han återigen begränsat området och
placerat​ människan i​… …skottgluggen! ​

Sverige hade inga stora målvakter i världsklass, men massor av legendarer. För att målvakter riskerar att bli folkkära, framförallt för i världen. Ja, kanske inte Tommy Salo men resten.

Fascinerande att Ishockeyförbundet faktiskt insåg problemet och tillsatte Juniortemautredningen i början av 200-talet. Det och den kanadensiske målvaktsgurun Allaires clinic i Stockholm för tio år sedan utgör starten för det svenska målvaktsundret.

Boken är indelad i kapiteln:

Krisen

Pionjärerna

Lärjungen

Henkeeffekten

Målvaktsträningsboomen

Legendarerna

Jag fascineras och tycker det är oerhört spännande om teknik och relationer, Målvaktsfilosofi och träningsmetodik. Men framförallt lyckas Enestubbe återigen fånga människorna och hur de påverkat deras träningsmetoder. Från Erik Granqvist småflummiga yogastinna och asiatiskt influerande: ”Kharmakassen” till Michael Lehners extremt egobetonade och hårdföra no non-sense –idéer som verkar hämtat en del influenser från uppväxten i krigets Bagdad.

En avgörande orsak verkar var att alla, tillskillnad från fotbollens målvaktstränare, samarbetar utan problem och delar med sig av råd och rön. Med vissa undantag. Som till exempel brynästräanren Pecka Alcén. Han hävdar att det inte finns andra måsten än att man måste födas och dö. Resten är vilja och inspiration.

Två saker är mindre bra. Förordet är inte så vasst men framförallt är priset i det närmaste oetiskt. 495 kronor för en bok som inte kan ha kostat mer än högst 150 kronor att producera, inklusive normala författar- och fotoarvode är på gränsen till ocker. Att dessutom sälja den i en lyxupplaga och en i oxblod med Roffe Ridderwalls autograf för 5 000 kronor handlar inte om litteratur utan om kapitalplacering. Och de som eventuellt köper de 199 exemplaren kommer aldrig få sina pengar tillbaka. Tror jag. Detta ger en fadd bismak till en bok som jag annars tycker tycker väldigt mycket om och beundrar.

http://www.smp.se/nyheter/Kultur___N_je/daniel-enestubbe-conny-stromberg-en-lirares-bekannelser%283588468%29.gm