Voffer gör di på dette viset?/Loserlaget MFF

Säsongen är nästan slut och skandalerna ställer sig på rad. Enligt företrädare för MFF och lokalmedia. För mig, och ur mitt rumpnisseperspektiv, är det skandalösa något helt annorlunda. Jag funderar på varför loserkulturen rotat sig i MFF just nu, den här hösten eller säsongen. Den fanns inte under Rikard Norlings tid.

Jag tror det har att göra med förmågan att leda. Läser just nu en dansk bok om ledarskap inom idrotten: ”Sportens største ledere – hemmeligheden bag store prestationer” av Peter Brüchmann og Mikael Trolle (Gydendal Buisness). Först en rad ”case”: Lombardi, Wooden, Cruyff, Sir Alex, Phil Jackson, Pep med flera. Sedan ett par intervjuer med danska fotbollstränare och spelare – den andra delen är klart mest intressant. Jag gillar framförallt att även visa tongivande spelarnas ledarskap tas upp, relationen mellan spelare, det glöms annars ofta bort och marginaliseras i förhållande till den äldre, dynamiske, envåldsledaren med visselpipa.

Jag ska inte recensera den här men bokens tankar är en intressant utgångspunkt när man funderar på Aage Hareide och Markus Rosenberg/ Guillermo Molins, tränaren och de båda lagkaptenerna.

Funderar lite på hur det kunnat gå så här. Min utgångspunkt är nämligen att:

A. MFF INTE har haft mer otur med domslut och domare än motståndarna. Sett över säsongen även om det i enskilda matcher kan ha varit så​, orättvist.​

B. Det är kontraproduktivt att skylla förluster på andra, utomstående och domaren är utomstående så länge han inte är mutad. Vilket han, faktiskt, sällan är.​Du förlorar alltid för att motståmndarna varit bättre och du sämre​.

Jag vet inget om hur Aage leder i omklädningsrum och vid samlingar. Det enda jag vet är hur han kommunicerar känslor vid sidlinjen och enligt media. Jag tror kommunikationen är viktig för honom. Hans utspel och provokativa uttalande på presskonferenser före matcher tyder på att han är mycket medveten om vad han vill skapa, vilka känslor han vill stärka och styra.

Hans visar väldigt öppet sina negativa känslor under matchen, likt den yngre Mou. Det är stora medvetna gester och inte så mycket snack eftersom Aage är klok nog att inse att spelarna får se hans upprördhet samtidigt som han inte snackar upp sig på läktaren och sviker laget/klubben. Samtidigt har jag inget minne av denna vrede från hans tid i HIF och ÖIS (jag får kolla med Ola By Rise). Jag har, som dåligt närstående exempel, sett den yngre Henrik Larsson i Bois snacka upp sig på läktaren utan varken hög röst eller gester. Som om han smög i väg och lämnade laget vind för våg… …och Bois förlorade matchen!

Mot Aages medvetna taktik talar att han fortsätter fast verbalt, efter matcherna. En smart ledare skulle helt anpassa känslospråket till de miljöer hen tror hen kan påverka: d v s domaren och ens egen spelare under matchen, plus publiken naturligtvis. Efter matchen, dock, sår du bara misstro och respektlöshet, då är all påverkan borta ifall du inte inkluderar spelarna, media och hemmapubliken. Är det detta, senare, Aage är ute efter tror jag han omedelbart borde tänka om. Han kommer skapa en helt omöjlig situation av hat och misstro som han inte kommer kunna styra. Ifall han inte redan gjort tappat greppet, slutfasen av Juventusmatchen och det som följde tyder på att det gått alldeles för långt – att MFF blivit en klubb vars enda förklaringsmodell till poängförluster är domaren.

Att gå över gränserna har även hans lagkapten gjort. Markus Rosenbergs delaktighet i höstens fantastiska framgångar kan inte övervärderas. Hans inställning, mod, höga kvalité och förmåga att uttrycka känslor har lett både MFF och Swedbank hela hösten. Utan Markus varken guld eller CL. Just därför förvånar det mig att han går över gränsen. Som t ex mot Atletico då han erkände sig besegrad och gjorde en öppen eftersläng, vid kortlinjen, som borde gett honom både rött och några matcherna avstängning. Att han både talar om för motståndarna – att han ger upp den ständiga, elaka matchen av fula tricks genom att så öppet ge en eftersläng – och till lagkamraterna säger att jag skiter i det här och i er. Det är märkligt! Det är inte bra ledarskap.

Det hade och borde blivit en katastrof. Markus har många andra gånger varit ful men då har det en funktionell roll. Öppna efterslängar är i det sammanhanget jämförbart med en kapitulation, likt Zidane då han skallar Matterrazzi och Frankrike förlorar VM-finalen.

Sedan tänker jag på att Molins gjorde samma sak i våras, i en cupmatch. För en spelare som inte är ledare kan det kanske vara ok att ta den avstängningen ifall det inte påverkar laget i kommande matcher. Men en lagkapten – vilka signaler sänder det att han tycker att hans egen stolthet är viktigare än laget och klubbens resultat? Och anseende?

Detta tyder på att Markus och Molins ledarskap innehåller drag som Aage antingen inte kan kontrollera eller indirekt provocerat fram. Eller att han valt fel lagkaptener. Jag tror visserligen att båda är oerhört duktiga på många av de aspekter ledarskapet kräver men alltså, inte alla. Inte den viktigaste. Den att inte gå över gränsen och svika laget! En eftersläng, eller snack som ger utvisning är just detta – ett svek! Lagkaptenen ska vara en förebild, inte en egoistisk svikare.

Nu har detta spridit sig i hela laget, upp på läktarna och in i lokalmedias ”objektiva” nyhetsförmedling. Det är djupt olyckligt. Det fläckar och skymfar skölden. Jag tycker MFF borde ta tag i det här. Det fanns antydningar om att styrelsen och ordföranden ville styra upp det här tidigt i höstas. Sedan försvann Håkan Jeppson helt vilket tyder på att ledningsstrukturen och ledarskapet ovanför Aage är svagt och otydligt.

MFF har redan en beteendevetare/idrottsvetare med idrotts-specialité/psykologi kontrakterad. Han behöver assistans, MFF behöver sätta sig ned och fundera över hur man vill förlora i framtiden!