1000 fotbollströjor – ​syntetisk konfektionsporr

Minnena sitter i tröjan. Allt vad vi minns av fotboll inkluderar också en tröja. Så från början blir jag helt vild i den här boken: 1000 fotbolltröjor av Berhnard Lions (Lind & Co). Det ersätts dock ganska snart av stor besvikelse. Montpelliers ordförande, den passionerade, skryt​s​amme ”tröjoman” har gjort en bok av sin samling, tror jag. Det är i alla fall han som skrivit förordet om sin samling så naturligtvis utgörs boken av samlingen.

Nej. Istället får vi 1000 datortecknade tröjor i ett urval gjort av nån helt okänd. Utan förklaring. Någon koppling mellan samlaren och tröjorna i boken finns uppenbarligen inte. Dessutom är urvalet diskutabelt och förmodligen gjort enbart i syfte att maximera vinsten. Det underbara i en gammal, använd tröja med allt vad den bär av sinnlighet och minnen blir vi fett blåsta på.

Ok, en tecknad tröja är ändå något och idén är strålande. Roligast är de fula. Under de första åren på 1990-talet verkar alla kläddesignerna lidit under en slags total dräktliberalism: färgkombinationer, och alla mönster varit möjliga. Framför allt de estetiskt omöjliga. I princip alla tröjorna i giftskåpet härstammar från de åren. Man tänker att det måste funnits ögonblick då begreppet ”ta en tröja” inkluderat en stor portion tvekan från spelarens sida. Då man inte fattar varför ”ränderna aldrig gått ur”? Något så vedervärdig fult som till exempel Arsenals bortställ med psykotiska mönster i pissgult och bajsbrunt har jag svårt att tänka sig.

Saknar dock den tröja som verkligen spelet en roll på plan – den legendariska grå Manchester Unitedtröjan. Den fick faktiskt skulden för att United låg under i halvtid mot Southampton med 0-3 i en ligamatch i mitten av 90-talet. Man bytte i halvtid och har aldrig använt den igen. Det var femte matchen i tröjan som resulterade i fyra förluster och en oavgjord match – världens ”sämsta” tröja?

Enligt Ferguson berodde det på att spelarna inte kunde se varandra, att tröjorna liknade bakgrunden alltför mycket. Andra halvlek, i andra tröjor vanns 1-0.

Jag saknar även den klubbtröja som faktiskt ett av länderna i 2014 års VM-final spelade i när de möttes i en VM-match 56 år tidigare. ​​Eller…​​ … här missas säkert hundra historier för att producera en så pass billig bok som möjligt och öka profiten, globalt!

Saknar också en övergripande text om tröjornas utveckling, material, numrering e t c. Den som finns är summarisk och behandlar bara den moderna ”merchandise-tiden”. Dessutom påstås att tröjor var ointressant innan ”fotbollen gick in i den moderna eran 1977”. Varför, och varför just då? För att det var senaste året Sverige femte största kommun hade ett allsvenskt herrfotbollslag?

Det är en k​u​l idé som kunde blivit en bra bok men layouten är tråkig, texterna alldeles alltför få och alltför korta. Ändå alltför allmänt hållna och ofta med mer ointressant fakta ​som utfyllnad ​om klubben än just om tröjan. I en bok som bygger på färger borde man dessutom varit mer noggranna med just färgerna. Den mörkblå är nästan eller helt violett – för bland annat Gli Azzuri och Blåränderna, Djurgården. Det är skämmigt.

Ibland tar dock känslan överhand och jag kan man bara sitta och bläddra och tycka till om färgval, design och skärningar. 1000 fotbollströjor är bok med brister som ändå bara måste gillas.Som konfektionsporr.