Bär Johan Tell fortfarande Astanas cykeltröja med samma stolthet?

I går dök det femte fallet upp. 5 dopade cyklister på två månader. I samma stall. Det är ganska mycket. Det kazanska cykelstallet Astana dominerade även 2014 på ett annat sätt – man vann, bland annat tog Vincenzo Nibali, med hjälp av ännu för doping ofällda lagkamraterna, hem Touren. Astana har många tourvinnare under lagets korta historia. Gemensamt för alla är att de åkt fast för doping. Så varför skulle Nibali vara annorlunda och bryta mönstret? Så varför skulle svensken Fredrik Kassiakoff i Astana tröja bryta mönstret och var dopingfri? Det är frågar. Jag har naturligtvis inga bevis men när så många från samma stall år efter år åker fast för doping bör frågan ställas. På vilket sätt verkar Tourvinnaren och hans svenske lagkamrat dopingfria i den här miljön förutom för att de naturligtvis likt alla andra förnekar att de är dopade? Eller vänd på resonemanget – och det för mig som cyklist var viktigare att inte fuska och dopa mig istället för att vinna ära och tjäna mycket pengar – skulle jag då välja Astana som arbetsgivare? Om rollerna är de omvända, att ära och pengar är viktigast, är då inte Astana det perfekta valet, på kort sikt?

Även i övrigt är Astana cykelstall ett av de mörkast kapitlen den mycket mörka idrottshistorien. Ett lag, indirekt ägt av en totalitär regim med tortyr, förtryck som specialiteter, ja förutom traditionen att vinna Tour de France på fusk. Det är med andra ord blod, och förmodligen fläckar eller pulver från dopingpreparat, på Kessiakoffs lönecheck oavsett om han ser det eller inte.

Skrev lite om det här i somras när en av mina gamla kompisar med
​stor och ​nyfunnen cykelkärlek stoltserade i en Astanatröja. Jag tyckte att han, som var så politiskt korrekt i alla andra sammanhang (inte minst litterära och vilket jag hyser en stor beundran för) kanske inte borde bära en förtryckets tröja. Johan Tell blev så sur för att jag ifrågasatte detta att han sa upp vänskapen på fb – och då har vi känt varandra i drygt 40 år.

Så kan det gå!

Här är texten från i somras:

https://maxtiotar.wordpress.com/2014/07/27/idrott-politik-och-det-personliga-ansvaret/