Newcastles målvaktsdebutant knäckte sviten

Chelsea var obesegrat den här säsongen – 14 ligamatcher, 9 andra sammanlagt 23 matcher utan förlust​. Dessutom ​tvingas Newcastles unge tredjemålvakt debutera men han gjorde det med stor auktoritet. I luften alltså.

Han var inte rädd att gå rakt ut mot Diego Costa och boxa bort bollar. Fast så kom Drogba in och då tvekade Alwick och Drogba reducerade på nick efter en frispark. Närmare än 1-2 kom de dock inte – Newcastle kämpade sista 10 och förlängningens absurda 6.5 minut med tio spelare och lyckades med lite tur klara det.

I luften skrev jag för bollarna och insticken längs marken vågade han inte gå ut på trots att alla väntade sig det. Det blev några missförstånd mellan målvakt och backar som Chelsea borde utnyttjat.

2-0 var en kontring eftersom Chelsea öppnade sig och spelade 2-6-2 efter att hemmalaget tagit ledningen. Toon gjorde det avgörande 1-0 genom att krossa mycket – för en av de två saker Chelsea är bäst på är högt pressförsvar. I tokhögt men på motståndarnas planhalva. Det är ständigt två som pressar och tre som ger understöd – inom fem meter räknas som understöd.

Med så många hinner du sällan spela dig ur och/eller krossa. Newcastle gjorde det några gånger i början av andra, fick ytor och så tog de ledningen.

Annars var Chelsea väldigt överlägset och de vann alla bollar i offensivt straffområde. Varje gång kom ett blått huvud först på bollen och det är inte för att de är de längsta och bästa nickspelarna utan för att de dels har bra taijming och dels tränar mycket fasta situationer : att screena, stackar och andra baskettermer för att frigöra spelare. Newcastle anses vara bra på att försvara sig i boxen – Chelsea hade typ 15 raka nickavslut.

Jag satte på av en tillfällighet precis i början av andra halvlek och hade tur med underhållningen. Och vilket bra slut för mitt engelska favolag. Nu åter till recensionsläsande och skrivande av sportböcker.