Dagerman höll på Degerfors

I förrgår nominerades Tony Samuelsson till Sveriges Radios stora romanpris för ”Kafkapaviljongen”. Det är en fantastisk roman, i dag denna nyvalsvinter då SD:s väljarkår verkar öka explosionsartat är den mer aktuell än någonsin. Ytterst handlar den om gränserna för författarens/demokratens villkor och ansvar. För vi har kommit dit hän nu i den process som ett i grunden anti-demokratiskt och rasistiskt parti skapat – rädslan, och diskussionen om vad ”de”/ ”partiet” egentligen står för. Akademiker hävdar visserligen att SD varken är rasistiskt eller fascistiskt utan främlingsfientligt. Fast SD välje vilka främlingar de vill ha som grannar och SD-riksdagsmän vill inte att alla invandrare ska ha egna fängelser eller skickas tillbaka till hemländerna.  Oavsett om de är främlingar eller inte.

Det sägs även att fascism måste innehåll våld och SD inte förespråkar våld. DEt är nog sant, inte ens riksdagens vice talman som jagar ”blattar” med ett järnrör förespråkar våld…

När romanen kom ut i våras ( recension i SVT Kultur) och alla drömmar om allsvensk fotboll höll på att spira skrev jag den här texten på min kulturblogg:”Dagermen höll på Degerfors”.