Barça som usel cover

De ser ut som ett lag i protest. Ett lag som inte gör något mer än vad de betalas för, eller tvingas till. Det är den tydligaste indikationen på att ”mitt” FC Barcelona inte kommer vinna någonting den här säsongen. Utom möjligtvis Copa Catalunya och i så fall enbart för att Espanyol tvingas lämna WO av kvalitetsmässiga, och nationalistiska, skäl.

I princip har Barcelona inte spelat fotboll en enda förstahalvlek den här säsongen, utom på Bernabeau och där var man pinsamt underlägsna. Man gör avspark, motståndarna ställer upp i egen box och så intar de azulgranaa sina traditionella positioner och börjar passa runt bollen. Den som ska passas rör sig lite. De andra står stilla och tittar, väntar. Inga löpningar utan boll, ingen fantasi, inga försök att ändra spelmönster. Det är en slags blodlös antifotboll som inte är värdig Barça. Det är anfallsfotboll som en taktisk teckning med punkter men helt utan streck.

Man har spelat med samma intention i sju, åtta år nu men för fanns spelare som löpte utan boll, som bröt mönster, hade fantasi, ville vinna stort, varje gång. För pressade man högt och vann ofta tillbaka bollen – all denna press och understöd är nu så halvhjärtat att motståndarna ofta skapar de klaraste målchanserna. I varje match!

Detta ”tique-taca”, detta estetiskt, av Pep fulländade, spelsystem har nu degenererat bortom estetikens gränser. Det är bara dumt, anemiskt, ser patetiskt ut och verkar genomföras av en grupp spelare i tystlåten protest mot allt utom kassören. Som ett gammalt rockband så trötta att de snarast gör dåliga covers på sina egna gamla låtar.

Luis Enriques Barcelona har två långa defensivt duktiga nickspelare som mittbackar och minst en långsam balansspelare. Gärna två, den här säsongen. Så att man blir sex spelare som imiterar anfallare mot nio försvarare. Och tre, fyra man som står tio meter undersysselsatta tio meter in på motståndarnas planhalva och väntar på att bli omsprungna.

Felet är självklart inte enbart spelarnas, varken de mätta eller de mediokras. Felet genomsyrar hela klubben med en ganska oduglig konbärare till inhoppad ordförande till en tränare som varken kan eller förmår ändra något. Mer än att han ser mer och mer bister ut för varje uselt genomförd match.

För varje match ser nästan identisk ut, ibland får de ett tidigt mål när motståndarna gör misstag och så vinner de men får de inte det tidiga målet så gör nästan alltid motståndarna mål. För motståndarna springer på kontringar och över 60 meter löpning, med en målvakt som helst alltid står kvar på linjen för det är bara där han håller världsklass, förlorar de tröga, långsamma Barçaspelarna mot snabba och unga motståndare.

Jag har slutat vara ledsen, jag är bara arg på att något så vackert tillåtits ha förvandlats till något så fult, så emot allt vad fotbollen bör vara. Men det blir väl så när årets sportsliga målsättning nåddes redan i november: Messi slog målrekordet i La Liga och tröjförsäljningen kunde återta sina förlorade marknadsandelar. För det är ju ändå det som fotboll egentligen går ut på. I Barcelona hösten 2014!