En legendars avsked /The one-man-zone man

Det fanns en gång en legendar som glänste i tysk division 2-basket. Han var ung och tanig men med ett glimrande spelsinne. Och klok, bra attityd med en gigantisk aptit för basket. Han hade allt, ville allt och jag läste en gång en duktig amerikansk journalist som varit proffs i samma klubb de åren. Stora tyska klubbar lockade, Dirk spelade kvar i samma Wurzburg, med pappa som coach. Det var en bra baskethistoria.

På ett läger för de bästa amerikanska high schoolspelarna i Texas, var han speciellt inbjuden – underårig, överväxt. Han var han helt outstanding och det var till Texas han återvände. Dallas Mavericks hade varit ett av de absolut sämsta lagen i NBA i många år. Nu fick de en ny, dynamisk, och frispråkig ägare i Mark Cuban och en ny lovande spelare i Dirk Nowitzki ( draftad nia av Bucks men byttes bums tillsammans med Pat Garrety mot Robert Traylor – som snittade 4.8 poäng under sin korta NBA-karriär och dog, överviktig, av en hjärtattack i Puerto Rico 34 år gammal).

Det har gått ytterligare tre år, sammanlagt 16 år sedan draften och Dirk älskar fortfarande att spela basket men han gillar basketen mer än vad basketen gillar Dirk.

Under matcherna, de få minuter han inte spelar, ligger han vid kortsidan på en avlång, knottrig gummilängd för att avlasta och samtidigt öka blodcirkulationen i ryggen (förmodar jag). Men för det mesta står han upp, på plan – trots 36 år, 214 cm och 110 kilo. Han snittar fortfarande nästan 30 minuter men för att orka måste han vila. Inte enbart på den Näkkenliknande gummit, utan även i försvaret. Dirk spelar överhuvudtaget bara offensivt numera. Vilket är förståligt ifall man ska orka hålla statsen uppe. I går tog han 20 skott, satte 11 men foulades bara en gång. Hur många powerforwards tar 20 skott och foulas bara en gång? Golden St. Warriors som ledde 39-18 efter första quatern, i Dallas, lät Dirk skjuta när han väl rullades i läge för att ta skotten. Och han kan naturligtvis fortfarande skjuta väldigt, väldigt bra. Men resten. Inte konstigt att Tyson Chandler retursnitt skjutit i höjden. Han får inte ta så många skott men returer är det gott om.

Även i övrigt är Mavs Dirkanpassat. Du har en bänk där du använder fem spelare och mönstret är ungefär samma varje kväll: en kille, han som får minst speltid, skjuter 2-3, vanligtvis högre. Resten skjuter, som i går kväll 5-23. Eftersom det här är likadant varje natt, varför inte ge killen som snittar 75 procent fler skottchanser än 3-4 stycken? Varför inte ge honom mer speltid eftersom han är typ bäst i NBA på returer och blockade skott per minut? Nej,, han spelar på Dirks position, eller det som var Dirks position innan Dirk började spela enmanszon.

Och svaret är att Dallas Mavericks i första hand den här säsongen spelar för att Dirks stats ska se bra ut. De sjunker visserligen i alla kategorier men de är fortfarande imponerande. Medan resten av laget, bestående av många korta, kända spelare inte hinner med i försvaret.

Inte heller Dirk. Tysken byter inte enbart vid screens, han byter hela tiden. Mavs spelar vad på svensk basketspråk kallas 1-4 d v s en kllle spelar zon och resten man-man. I praktiken. Det är inte tänkt så men det är så.

Jag förmodar att coachen bara gör vad Cuban gett order om. Det är den tragiska sidan av amerikanskt franchaiseidrott. Det finns snyggare sätt att avsluta en fantastisk karriär på.