Pavlovs hundar och dåliga målvaktsövningar 2.0
Det slutade hela 3-0 men det berodde inte på utespelarna. Det var målvakterna som avgjorde Manchester United–Liverpool den 14 december. T o m resultatet var helt avhängigt av agerandet de båda målvakterna DeGea i hemmamålet och Brad Jones, reservmålvakt i Liverpool erbjöd.
Liverpool var inte sämre än United med boll men de hade en sämre målvakt. Jones är faktiskt inte alls speciellt bra för att vara reserv i en relativ storklubb som Liverpool. Jag minns när han fick förtroendet istället för Reina för något år sedan och det gick helt galet. Trots att vissa hyllade honom och inte såg hans defekter, framförallt de psykiska. Däremot är han lång och smidig. Bra räckvidd och bra frånskjut. Jag förmodar att han ser oerhört bra ut på skottträning.
Samtidigt är Brad Jones säkert 30 år gammal och har spelat väldigt få riktiga A-lagsmatcher i karriären. Han har mest tränat, det märks. Inte minst vid 1-0-målet. Jones har fri sikt och två spelare till höger om sig som täcker den bortre delen av målet och en motståndare snett framför sig till vänster. Bollen spelas in från Jones vänstersida. Och sedan kommer ett avslut. Från 13-14 meter. Spelaren som mottar bollen kommer antingen att passa den omarkerade lagkamraten på Brad Jones vänstra sida eller skjuta direkt. Ifall han skjuter till höger kommer Jones lagkamrater troligtvis blocka skottet. Så vad gör Brad Jones i det ögonblicket? Står kvar? Tar några snabba steg ut för att skära av vinklar och eventuellt omöjligagöra en passning och få tillstånd ett avslut som i så fall troligtvis kommer mitt på honom?
En ohyggligt populär målvaktsövning går ut på att först slänga sig på ett lågt avslut vid ena stolpen och sedan direkt komma upp förflytta sig i sidled samtidigt som man slänger sig efter ett lite högre avslut vid andra stolpen. Problemet med den övningen, ur mitt perspektiv, är att den är så hiskeligt förutsägbar. Målvakten vet att han så fort han stoppat ena bollen ska han upp och slänga sig åt andra hållet. Vilket resulterar i att han tjuvar. Han följer bollbanan med fötterna och kastar sig före skottet. Det är också exakt vad Jones gör här, i matchen mot Manchester United. Istället för att stå kvar, ta ett steg ut och helt täcka målet tjuvar han, slänger sig åt höger och hamnar i skuggan av sina egna försvarare vid högra stolpen. Medan bollen skjuts rakt in i den tomma mitten av målet.
Varför chansar han och slänger han sig överhuvudtaget?
Jag tror han gör det för att han har träningsövningen i bakhuvudet. Han upprepar den likt en av Pavlovs hundar – övningen och att slänga sig alltför tidigt vid ett skott som ska komma är en betingad reflex. Hade Jones stått kvar och väntat på avslutet, vilket alla rutinerade målvakter, inklusive Mignolet hade gjort från det avståndet, hade Brad Jones fått bollen i bröstet, eller bålen! Och kanske blivit hjälte. Nu lydde han det motoriska minnet och såg ut som en clown där han låg vid den högra stolpen!
Det bör tilläggas att jag inte tror att så många sportjournalist har lastat Jones för målet av den enkla anledningen att de inte ser det så här. De ser en stjärna avsluta hårt och en närmast chanslös målvakt som bara, ja typ chansar.
About this entry
You’re currently reading “Pavlovs hundar och dåliga målvaktsövningar 2.0,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- december 16, 2014 / 18:01
- Kategori:
- Brittisk fotboll, Den mentala biten, Målvakter, Psykologi, Teknik, Träning
- Etiketter:
- betingad reflex, Brad Jones, dåliga, DeGEa, fotboll, Liverpool, Mancheter United, Målvakter, målvaktsövningar, Pavlovs hundar, psykologi, Träning

No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]