Litteratursidesrecension av ”Sport”

En genial dikt har lånat 112 röster från AIK Hockeys Facebooksida den säsongen allting började gå åt helvete och inget alarmnummer fanns att ”gilla”. En återkommande, refrängliknande besvärjelse är ”HÅLL I DET HÄR NU!”. Inte glädjen över en sällsynt ledning eller segervittring utan rå resultatångest och en icingliknande bön.

Det är sällan idrott och litterär fiktion befinner sig på samma plan. Ytligheten och det enbart ögonblickliga i sporten är vad skönlitteraturen skyr. Text ska bära, lära läsaren något. Sport/fotboll, som Karl Ove Knausgård skriver i sin nya bok om Brasilien-VM, är ”fullkomligt meningslöst”.

Antologin ”Sport – poesi, prosa, noveller ”håller en högstanivå som bär. Dess perspektiv är sportens mer sjaskiga, trasiga, men nödvändiga biroller. De utslagna förlorarna viskar mellan boksidorna: transan, romen, ”hatern”, anorektikern, och den naivt nostalgiske sportreportern som saknar den hockey där resultatet utgjordes av puckar i mål och inte antalet hjärnskakningar.

Peo Rask (tillika redaktör) beskriver linjedomarens rörande fixering vid att strumporna ligger exakt lika högt på vadens ovansida. Ida Lindes ”Rekviem för en eller flera spelare” hade kunnat vara en sång av Nick Cave om flickmatchen och självmordet på läktaren. Maria Küchen och några av den tidiga 70-talspoesins ”enfants terrible”, Per-Eric Söder och Eric Fylkesson, gör oväntad comeback.

Att den ganska tunna men vackra boken även innehåller enstaka stolpskott känns fullständigt logiskt. För som de ”fulstreamande” hockeysupportrarna konstaterar: ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.”