Vinner AIK allsvenskan med Etuhu?

Jag trodde på AIK förra året. I år ska de vara bättre men jag tror verkligen inte på AIK. DN ägnar dem i dag ett helt uppslag i söndagstidningen och det är ingen hejd på optimismen. Sporchefen Björn Wessström säger att AIK nu ändrat filosofi. Istället för att fostra egna spelare och vinna allsvenskan ska man köpa in färdiga äldre spelare.

Allvarligt talat – har den filosofin någonsin fungerat? Det tar alltid tid att köpa sig ett lag för det fungerar först efter en eller två säsonger. Om det någonsin fungerar som i fallet Mikael Stahres IFK Göteborg.

Om jag ska peka på tre saker till varför AIK inte vann guldet 2014 så är det:

Alltför långsamma ytterbackar

Oförmåga att få ut det bästa ur unga spelare

Andreas Alm

Jag tycker att hans matchcoachning ibland var alldeles för defensiv och att han plottrade med laget. Dessutom hade han en övertro till ytterbackarna och spelare som Kennedy och Markanen som såldes till ”Madrid”. Och han valde fel målvakt de tio första matcherna vilket är ytterst anmärkningsvärt med tanke på hur mycket bättre Patrik Carlgren är. Men, och det här är kontentan av min kritik mot Alm, spelarna fanns där. Det fanns tillräckligt med talang för att vinna SM-guld men han var inte i närheten av att kunna få ut så mycket av sina spelare som Aage Hareide fick.

AIK har tappat Moro, man vill bli av med Borges i januari.

Lorentzsson fick inget nytt kontrakt vilket är lite kul ur det perspektivet att en del stockholmsbaserade fotbollsexperter ville se honom i landslaget. Och att Erik Hamrén köpte det resonemanget. Lorentzsson är två senare 30, aldrig skadad men platsar inte i allsvenskan. Han ersätts av en ganska omeriterad isländsk yttermittfältare.

En annan följetång är Mohamed Bangura. För ett år sedan sas det att han skulle ta revansch efter den pinsamma säsongen i Elfsborg. Och så skickades han i väg efter vårsäsongen. I år säger AIK-ledningen samma sak men vad säger att Bangura är mer motiverad nu än för ett år sedan? För om jag förstår det rätt så var det inte skador utan just motivationen som brast. Samtidigt var den Bangura som spelade i AIK 2011 väldigt, väldigt bra. Men huska Bangura 2015 känna igen sig i den hungrige, motiverade spelaren?

Och så Dickson Etuhu som varit med i Nigerias VM-trupp och var ordinarie i Roy Hodgsons Fulham är de nådde EL-final och spelat 100 EPL-matcher. Han är 32 och hade ett kontrakt med Blackburn Rovers som gav honom 35 000 pund i veckan. Men han har också varit skadad i drygt två år. Och jag kan ju tycka att ifall man ägnar ett uppslag åt honom kan man berätta vilken skada som tagit de två senaste säsongerna i hans karriär.

Nu säger han att han hade erbjudande från EPL men valde AIK för att vinna titlar. Och så har han en svensk flickvän.

Jag köper inte det. Att gå en halv säsong utan kontrakt brukar inte betyda att du är attraktiv och i toppform. Det vore kul med en attraktion i allsvenskan men Etuhu har mycket att bevisa. Precis som AIK.