Barça på väg ned i avgrunden

Det är viktigt med en stark president. Ok, han får gärna vara hederlig också men framförallt, stark. FC Barcelonas näst svagaste president i modern tid var hotelldirektör Joan Gaspart. Han var vice i decennier bakom Nunez och vann ett val på sentimentalitet. Det blev även Barças mörkaste år i modern tid, i början av 2000-talet då Madrid, Valencia och i viss mån Depor dominerade spanska ligan. Och Barça hade en värdelös holländsk tränare vid namn Van Gaal som värvade gamla, värdelösa holländare en masse.

Den svagaste presidenten är han som sitter nu, en vicepresident, en talbärare, som på grund av att den valde president står åtalad för skattebrott fick rycka in med kort varsel.

Josep Bartomeu har varit vag, svag och handlingsförlamad. Han har styrt som en marionett styr, fast utan någon som styr honom. Hans sex månaders presidentskap har kännetecknats av ”nada”, förutom svår beslutångest och ett evigt hängande bakom kulisserna. Han är bra på att bära tal men sämre på att läsa dem.

Och han har satt Barça i en strypsnara. Klubben har en värdelös tränare, man har ett ihålit lag, man saknar bra spelare på viktiga positioner och man har framförallt inte fyllt luckorna medan man kunde. Till viss del är det min gamle målvaktshjälte Andoni Zubizarreta fel. Men han har inte gett möjligheterna. Jag skrev om lagets impotens och Luis Enriques imkompetens i början av oktober- efter att de blivit utspelade av Madrid.  För rättvisans skull skall jag även redovisa den positiva text jag skrev i mitten av september. Men det var när Luis Enrique vågade spela annorlunda. Det gör han inte längre. Det ser precis ut som förr om åren, fast mycket långsammare och sämre.

I går efter den genanta förlusten mot ett uselt Real Soecidad sa ”Zubi” (som väl själv kom från Soecidad, eller var det Athletic Club 1987?) apropå att Barça inte får värva någon spelare förrän om ett år, 2016:

– Som sportchef tar jag fullt ansvar. Men Mr. Bartomeu känner till den här situationen bättre än någon annan, då han var vice-president under den tiden. Min roll är det alltid klubben som bestämmer, vad som än kan göra Barcelona starkare. Jag tar på mig ansvar, men det var ett väldigt hårt straff, sa han till spanska Canal plus.

Nu, när han personligen fick kritik, visade sig äntligen presidenten handlingskraftig. Han sparkade bums ”Zubi” och någon timme senare sade assisterande sportchefen Carles Puyol upp sig.

I pressmeddelandet framgår tydligt att det är presidenten som gör detta, inte en enig styrelse eller liknande vilket var snyggare men omöjligt eftersom presidenten inte har sin egen styrelses förtroende.

Vad som händer nu är att grupper i och omkring Barça kommer kräva en förtroendeomröstning bland medlemmarna: Har sittande president förtroende eller ska han ersättas. Jag tror att 75-80 procent av medlemmarna vill se en ny president. Men det kommer ta tid och under den tiden kommer Barça fortsätta förlora och spela som 11 individualister i revolt mot en tränare som tappat omklädningsrummet. Och en klubbpresident som tappat sin klubb!