Anti-gnällmanifest

Nu är det stopp!

Vakande upp med frusna fingrar och ett extremt dåligt humör.  Jag är arg på han här, bloggförfattaren,  som nästan enbart gnäller och inte producerar så mycket eget material. Förutom SF-allsvenskor (står för Science Fiction, inte Svenska Fans). Mest gnäll, på andra  – så som om världen snurrade runt andras axlar, och med hjälp av andra fingrar än de som just nu försöker bli mindre stela av tycka till här.

För allvarligt talat, hur många fel gör inte jag, hur många gånger blir det inte fel namn, felstavat, feltänkt och ointressant…

…det blir dessutom mindre ”korgboll” med omedelbar verkan eftersom jag fortfarande är förkyld och saknar smak (hade ni nog redan gissat)-sinne och luktsinne. Sedan tre veckor tillbaka. Det är därför jag sover mitt på dagen och vaknar med iskalla fingrar. När jag kunde varit och sett Malbas-Alvik!

Vad jag inser är att för att bli frisk i kroppen måste jag också bli frisk i knoppen. Mindre gul galla, mer flow och positiva texter från min värld. Att gnälla på stressade TT-medarbetare i tonåren  eller en snäll och lite ångestfull culékille på Svenska Fans är både dumt och meningslöst.  Samtidigt,  Daniel Kristoffersson…  …jag tror Daniel och den underhållande journalistik som blivit hans signum utgör någon slags gräns, regeln som bekräftar undantaget. Så för balansens skull. Lite Daniel då och då. Och för att min anvundsjuka på de som får betalt för att skriva sport ju måste ut på nåt jävla sätt.

Nu blir det bokskrivande innan jag njuter av att se Southampton chocka defensivt labila Man United!