Så slutar allsvenskan 2016

Så slutade faktiskt herrallsvenskan 2016 – då den avgjordes en blåsig söndagsförmiddag i januari på mitt ultrajämna vita skrivbord. Tack till alla som gjorde den möjlig, som t ex det nu om möjligt ännu jävla mer försenade kokboksprojektet, en ganska långtidsförkylning, uttråkighetsgrad 11 ( på en tiogradig skala) …

Skyttekung: Jordan Larsson Helsingborg

Årets nykomling: Emir Smajic Östersund

Årets målvakt: Patrik Carlgren AIK

Årets försvarare: Rikard Magyar Malmö

Årets mittfältare: Oscar Lewicki Malmö

Årets Forward: Niklas Eliasson AIK

Årets tränare: Anders Svensson Elfsborg

Årets domare: Mohammed Al-Hakim eller Kristoffer Karlsson

Guldbollen 2016: Simon Gustafsson, PSG.

Efter att MFF åter vunnit allsvenskan men misslyckats nå CL insåg Aage Hareide att han inte kunde komma längre med laget och bröt kontraktet. Han tog över det nya Tippeligalaget, Brann. Eftersom Henrik Larsson med en ultradefensiv fotboll nåt relativ framgång med HIF accepterade han att ta över MFF. Som manger.

Norrlandsfönstrets nykomlingar och enda friska kvalfläkt Östersund (efter att Giffarna och Gefle åkt ut och Solna-AIK gått kräftgång 2015) blev ett mittenlag.

Taco-Anders förde Elfsborg till en tung titel med sin 5-4-1-fotboll när MFF misslyckades offensivt. Den stora förändringen var dock att svensk Elitfotboll på grund av ett stort ”publiktapp” omedelbart införde en 10-lagsallsvenska där de 6 sämsta lagen övergångsåret åkte ned till Superettan och de två första kvalade mot lag 9 och 10 i allsvenskan.

1. Elfsborg – Guld-Taco och den stora supporterfalangen ”Guldiganerna” ledde laget till triumfer men övriga boråsarna fann ändå inte till läktarna. Nye, unge ytterbacken Frank Andréas Klarström jr spelade en viktig roll i försvaret.

2. AIK – Andreas Alm ersattes i storsatsande AIK som tränare av Mikael Stahre som trots ett treårskontrakt till hösten ersattes av Johan Mjällby. Satsningen på Teteh Bangura och Zlatan slog inte väl ut. Både var skadade och återhämtade sig aldrig riktigt för att ta en ordinarie plats i startelvan. Zlatan vägrade träna och skulle blivit utköpt om inte fyraårskontraktekt ger ”helgpendalaren” 30 miljoner per år. Netto. Nisse Johansson skrev nytt treårskontrakt. Annars var den stora händelsen i Solnaklubben 2016 att en bussförbindelse med tillhörande hållplats knöts till Friends Arena.

3. Hammarby – Nanne Bergstrand fortsatte – trots att e-sportssektionens ekonomiska sammanbrott även drabbade fotbollssektionen påtagligt – att bygga ”Nya Bayen”. Bland annat tackvare nya storsponsorn, ett bayerskt ölbryggeri. Nanne kritik av Kennedy när den senare blev petad på hösten. Henrik Rydström instämde i kritiken på sin blogg. Under årets publicerades nitton olika officiella supporterböcker. Allt från ”Zinken forever” till kokboken ”Brothers in Bärs”.

4. Malmö – Henrik Larssons FFF-taktik slog inte helt på Swedbank Arena. Europaspelet räddades av att man vann cupen vilket managern tyckte var ”fantastiskt stort”. Daniel Andersson avgick som sportchef i protest mot alla de nya ansvarsuppgifterna och ersattes av Roland Andersson som visst inte hade något emot att tvätta och bära koner. Samtidigt beslöts att klubben skulle bolagiseras och tre supportrar rev i en samordnad protestaktion sina årskort offentligt framför den nya bysten föreställade fd ordföranden Håkan Jeppson.

5. Östersund – Svensk elitfotbolls stora sensation. Spelade snabbt och offensivt på hemmaplan. Helt obesegrade hemma på Storsjö Stadion så snart myggsäsongen satte igång. Efter att man bytt bussresorna till alla bortamatcherna mot flyg började också bortapoängen ticka in. Fick ett Unicef-pris. Men saknaden efter tränaren Graham Potter, som blev Spurs fjärde manager på två år, är stor.

6. Häcken – Vann Fair Play-priset men i övrigt misslyckades Peter Gerhardsson. Inte ens chansning med Källquist slog inte väl ut. Efter ett par misslyckade dribblingsraider med bland annat överstegsfinter i egen box blev även tränaren sidsteppad och ersattes av Jens Gustafsson. Men mycket förläts av Hissiganerna (de ständigt hoppande medgångssupportrarna på den nya arenan).

7. Kalmar – Peter Swärdh misslyckades och efterträddes av Roar Hansen som gjort det bra i Åtvdaberg, trots att de åkt ut. Han blev den femte fd HIF-tränaren i KFF. Fick gå efter säsongen. Henrik Rydström utnämndes i november 2016 till ny manager och satte genast sin prägel på A-lagstruppen. Med omedelbart verkan infördes krav på kortärmade tröjor, shorts tre storlekar alltför små och konstant deffad bröstmuskelatur. Dessutom satsade han på ett ”kort” lag eftersom ingen fick vara längre än han själv. Mer än Tobbe förstås, ass.tränare.

8. Norrköping – Janne Andersson ledde nästan unga äregiriga IFK till sin första medalj sedan början av 1990-talet. Genom en rockad efter EM-fiaskot tog han över A-landslaget medan U-21s Håkan Ericson tog över serieledarna i mitten av juli. Frustrerade supportergrupperingen mot enväldig laguttagning ”Pluraisterna” tog på sig ansvaret för ett attack mot en av Nya Parkens korvkiosker.

9. HIF – Utan pappa på bänken slapp även Jordan Larsson bänken och blev juvelen i ett HIF som i övrigt hade svårt att anpassa sig till Hasse Eklunds taktiska funderingar. Han tvingades bort efter säsongen och ersattes av Jocke Persson.

10. IFK Göteborg. – Efter att Lennartsson fått sparken sommaren 2015 ( trots att kontraktet förlängdes med fem år veckan före) kom ”Tobbe” äntligen hem. Han blev spelande tränare och pappa Glenn assisterande vilket i huvdsak betydde kontroll över det gemenamma utandningsreglerade twitterkontot. Spelmässigt gick det inte lika bra sedan Lasse Vibe gått som Bosman och huvudsponsorn försvunnit när inte Hyséns ville gå med på deras modesta krav att VD-n själv skulle få göra inhopp i varje match. Blåvtt tvingades kvala mot Pelle Blohm-tränade Gais och förlorade stort.