Blott Sverige svenska målvakter har

I den underbara boken  om det svenska målvaktsundret, i hockey, berättas hur förbund och nya målvaktstränare gemensamt helt ändrade inriktning. För tio år sedan.

Sverige är nu nästan världsledande vad gäller att ta fram nya hockeymålvakter. Lika långt har man inte kommit inom fotbollen. Men på damsidan arbetas det med ett projekt. Riktigt vad som är nytt har jag inte förstått, än. Men nu hör jag att allt fler klubbar annamat den nya idén med att alla i truppen ska träna likadant. Det innebär att målvakterna nu på försäsongen tränar mindre som målvakt och tillbringar mindre på gym för styrka, balans och smidighetsträning.  Istället är man ute och springer med utespelarna. Minst två långa uthållighetspass löpning per vecka.

Tycker det är vad som kallas ”fascinerande svenskt” – att alla ska göra samma sak, Att fotbollsträning i första hand är en fråga om att ingen ska sticka ut, oavsett om du råkar vara målvakt eller mittfältsterrier.

I konsekvensens namn borde väl alla utespelare ha en målvaktsträning varannan vecka?  Och det här med A-landslag och en ensam gammal gubbe (Erik) som bestämmer vilka som får vara med och inte får vara med – är det inte ett fall av extrem och ovälkommen toppning?

Eller är det som vissa misstänker efter de senare årens ras på världsrankingen – att inte heller Hamrén vill ha utslagning och toppning i sitt lag.