Samuel ”Sammy” Ameobi

En av de unga spelare med störst potential i hela Europa gör mest korta inhopp. I ett lag, i en klubb och i den del av fotbollsvärlden där man minst förstår att uppskatta hans enorma talang. Samuel Ameobis olyckliga öde är att han är född i, och spelar för, Newcastle United.

I Newcastle är 22-åringen alltid avbytare, får kanske spela sista 10, 15 minuterna. Han startade visserligen borta mot Man United men det känns aldrig som om han är en del av laget. Sammy vill slå passningar och inlägg men det är aldrig någon som tar de löpningarna, rör sig dit bollen borde komma. Han tvingas alltid att välja det näst bästa alternativet för i hans lag förstår inte spelarna vilket som är det bästa. Jag tänker på en schackspelare som måste förutsee det kommande  dragets konsekvenser ett par drag framöver (och läser sedan att han gick ut grundskolan med häpnandsväckande bra betyg).

Man märker att vissa av motståndarna managers har enorm respekt för honom – vissa lag ”dubblar” så fort de kan väl medvetna om att Samuel ifall det enbart är en motståndare som inte foular, bara glider förbi denne.

Vilken elegans, vilken balans och bollbehandling, som om han hade en magnet i vänsterfoten. Det ser så simpelt ut och är så oerhört vackert. I fall han spelade i en liga där de förstår att uppskatta det, där hans genialitet kan tas till vara som i den franska eller spanska ligan, kan Ameobi bli världsstjärna. Men han gör bara inhopp, han är en offensiv spelare som sällan eller aldrig gör mål – klart att det inte är någon som skriver om honom, och skriver upp honom.

Samuel Ameobis vänsterfot liknar Arjen Robbens fast utan attityden men med det estetiska utrustningspaket. Skulle jag likna honom och hans öde med ytterligare någon annan skulle det vara Daniel Sturridge. Denne har  samma sublima bollbehandling och hans utveckling stod stilla i tre, fyra säsonger innan han fick en manager som förstod att använda hans potential på rätt sätt. I dag är Sturridge en av världen sju, åtta bästa forwards!

Och så kommer jag på att samma del av fotbollsvärlden fött en lika stor talang, med lika fantatisk vänsterfot och lång, svajande kropp – Chris Waddle!

Även vid Samuel Ameobis fötter blir fotbollen till konst.