Leipzig, Istanbul och Malmö: fotbollssupportrar och politik

Är det en tillfällighet att det offentliga tyska muslimhatets huvudstäder är Dresden och Leipzig? Nja, kanske inte. Det har alltid varit en städer där högerreaktionära element trivts och frodats. Detta var en av nazisternas starkaste fäste medan demokratiska val fortfarande var tillåtna i Weimerrepublikens Tyskland.

Är det då en tillfällighet att Red Bull investerar i stadens fotbollsklubb liksom man tidigare investerat miljardbelopp i Salzburgs fotbollsklubb? Salzburg, som alltid varit känd för en stad där ultrahögern har stora framgångar. I senaste valet fick de två konkurrerande partierna i extremhögern över 25 procent av rösterna, i Salzburg. En tillfällighet? Nja, kanske inte.

Min vän Philip, kapten för det engelska författarlandslaget, har skrivit en bra text i Guardian om klubben där Emil Forsberg nu ska spela fotboll och fått ett bankkonto fullproppat av Red Bull-pengar. Klubben som Expressens Daniel Kristoffersson nyligen betecknade som ”ett av de mest spännande experimenten i fotbollsvärlden”.

I går hade DN en intressant text om Istanbulklubben Besiktas och ordföranden för supporterklubben Cem Yakıskan. Uppenbarligen spelade supporterklubben en viss roll vid förra sommarens gatuprotester och krav på demokratiska fri- och rättigheter. Nu hämnas staten och han riskerar livtids fängelse för ett ”kuppförsök”. 35 andra supportrar står också åtalade för liknande brott. Utanför domstolen protesterade supportrar för alla de tre stora istanbulklubbarna.

Erik Niva har i sin senaste bok några intressanta kapitel om ämnet fotbollssupportrar och politik. Ett av dem handlar om högerextremismen i det förra Jugoslavien och hur det får direkta konsekvenser för fotbollen, lag och individuella spelare. UEFA agerande vad gäller skandalmatchen Serbien-Albanien i Belgrad kan närmast liknas vid en struts beteende. Det är väldigt illavarslande.

Fotbollssupportrar på Tamirtorget i Kairo får ett långt kapitel. Fotbollssupportrar, välorganiserade och vana vid kravallpolisens taktik, spelade en viktig roll under den ”arabiska våren”. Donetsksupportrar som tog ställning för ett enat Ukraina men i protest mot de högerextrema fotbollssupportrna i Kiev och västra Ukraina, ges också utförlig plats. Det är en bra bok!

Jag har alltid haft svårt att skilja på fotboll och politik. Sverige känns som en av de få platser där det fortfarande finns en naiv men ganska grundmurad inställning till att idrott och partipolitik inte hör samman. Det här är dock inte ett permanent tillstånd. Jag kan mycket väl tänka mig att firmor och fraktioner i olika klubbar under den här säsongen även i Sverige blir mer uttalat politiska. Precis som det svenska samhällsklimatet i övrigt.

På Swedbank Stadion börjar splittringen bli ganska tydligt. Det finns en ung, radikal ståplatsfraktion, de som av motståndarsupportrar brukar kallas ”Rosengårdstattare”. Det finns en annan, etniskt mer homogen grupp på en läktare snett ovanför som kallas ”Roys hörna”. Där har supportrarna generellt sett större förståelse för SD-retorik. Där återfinns också en del av de som tidigare hade framstående poster i MFF Support. Det var därifrån talkörerna med uppmaning ”ut med packet” hördes bäst när några medlemmar i den radikala ståplatsfraktionen tände bengaler under CL-matcher. Därmed inte sagt att Roys hörna är uttalat pro SD, lika lite som centrum av ståplats består av blivande jihadister men det finns stora skillnader mellan supportergrupparna vad gäller etniskt ursprung, ålder, inställning till läktarkultur med mera. Jag tror också att den skillnaden inbegriper partipolitik i allmänhet.

Och klubben då ? Jo när en av de ledande företrädarna för de ”radikala” låg på sjukhuset med livshotande skador efter att ha blivit nedstucken av nynazister på Möllevången, då valde styrelsen att förbjuda en gemensam manifestation mot våld i samband med en hemmamatch. Efter våldsam kritik ändrade man sig men det visar ändå hur naiva svensk fotbolls ledande administratörer är när det gäller politik. Men för att ge perspektiv på det – Nationalarenan ägs numera av ett fransk företag som i sin tur ägs av en, om jag förstått ägandeförhållande rätt, statlig investeringsfond i Qatar.

Och då har jag inte ens nämnt HIF… 🙂