Försäsongssupportrar

Aldrig är tron starkare än innan den prövas. Så nu i slutet av januari, då ystra nyförvärv börjar räknas in i fållan och det är ett par trygga veckor kvar till träningsmatchernas besvärande frågor – nu är allt fortfarande möjligt. Fotbollsupportrarna drömmer om framgångar och guld. Inte ens några taskiga träningsmatcher som kan störa tron och övertygelsen om att den allsvenska frälsningen är när förestående.

Tänker på det när jag försöker diskutera fotboll med några MFF- och HIF-supportrar. Och känner mig så främmande, så olik dessa drömmare.

MFF-arna tycker att allting är perfekt. Nyförvärven är de bästa av slumrande världsstjärnor, de nya unga spelarna kan gå direkt in i laget och leverera, Cibicki kan spela högeryttermittfältare…

Inte ens Molins misslyckade korsbandsrehab bekymrar dem. Troligtvis har den aldrig inträffat.

Likadant är det sex mil norrut. Där har den religiöst färgade tron på Henrik Larssons gudalika återuppståndelse fått supportrar till att revidera historien. Innan Henrik Larsson sparkade ut Jesper Jansson och blev manager räknades hans tid i Bois som ett misslyckande. Framförallt i södra Helsingborg där man bryr sig om Bois. Ej längre nu.

På fullt allvar menar min HIF-vän att Henrik inte misslyckades i Bois och att han fick ett dåligt spelarmaterial att jobba med. Fast i sanningens namn var det tre, fyra av dem som startat i Europa Leagues åttondelsfinal mot PSV Eindhoven. Innermittfältare n blev säsongen innan vald till bäst i allsvenskan ( vilket var ganska absurt i o f s). Det är dock ganska meriterande i min bok, för ett Superettanlag. Faktum är att Henrik kunde välja och vraka och valde sina gamla HIF-kompisar.

Bois hade seriens i särklass mest meriterade trupp och blev ungefär 8-8-7. Är det en framgång?

Ingen tvekan om att HIF blir bra, i värsta fall ett mittlag, säger mina rödblå vänner och hoppas på en Europaplats. Jag tror dessa supportrar kommer bli väldigt, väldigt besvikna. Inom ett år tror jag att man åter tvingas reviderat historien och komma fram till att Henrik nog också misslyckades i Bois. Till dess – er bästa tid är nu!