Alla dessa ynkliga svenska elitidrottsledare (och sportjournalister) 2.0

Är de så här från början och kan därför göra karriär inom svensk idrott eller är det makten och pengarna som korrumperat dem?

OK, i fallet Hammarby Friidrott och pedofilen är det väl knappast den egna ekonomiska vinningen som låg bakom ordförande Åströms mörkande av sexuellt utnyttjande av minderåriga. Det var vänskap och vad Åström trodde var klubbens bästa. Men Skidförbundets talesperson, och Tommy Boustedt, landslagschef i landets näst största sport med tiotusentals ungdomar?

En spelare i Tre Kronor på väg hem efter landskamper var så pass berusad att han inte fick gå ombord på ett plan på rutten Arlanda – Moskva. De som nekade honom var Aeroflots personal vilka borde ha rätt stor erfarenhet av berusade passagerare och  hög toleranströskel. Uppenbarligen tyckte de att Hjalmarsson gick över gränsen. Det intressanta är dock inte Hjalmarssons agerande utan hur de ansvariga ledarna (och hockeyjournalister) hanterar detta. De tycker det är OK.

Den rutinerade 27-åringen Simon Hjalmarsson säger själv att han tog några öl på Arlanda och en insomningstablett innan han försökte ta sig ombord. Och att han blev stoppad för att han var alltför berusad.

Då kommenterar landslagschefen Tommy Boustedt (i Sportbladet) det med att personalen tyckte att Hjalmarsson ”såg alltför berusad ut”.  Han ”såg” istället för ”att vara”, det är Boustedts eget val av historieförfalskning.

Vidare säger han att det egentligen enbart är ett problem för spelaren men att de kanske måste se över instruktionerna och förbjuda spelare att dricka öl och ta insomningstabletter samtidigt.

Är det någon som tror att 27-årige Hjalmarsson inte visste vad han gjorde och vilka fysiologiska konsekvenser det skulle få? Eller är sanningen istället att Hjalmarsson var så jävla full att han inte fattade vad han gjorde? Om han nu över huvud taget tog sömntabletter – allt vi har är hans egna ord.

Är då det ena bättre än det andra. Är Hjalmarsson en bättre förebild för svenska hockeyungdomar ifall han var mer omdömeslös än drängfull? Tycker verkligen en av de absolut främsta företrädarna för den svenska ishockeyrörelsen inte det är ett problem att en spelare super sig så full direkt efter en landslagssamling, mitt under säsongen? Tycker verkligen en av de främsta företrädarna för den svenska ishockeyrörelsen att det här inte sänder ut felaktiga signaler till alla andra i rörelsen?

Nej! Uppenbarligen inte!. Så här säger Boustedt:

”Han har inte gjort något brottsligt och har i grund och botten inte gjort något som bryter mot våra regler.”

I en fantastisk bloggkrönika håller Sportbladets Mats Wennerholm med: ”Nu blev det som det blev och den enda det drabbat är Hjalmarsson själv.”

Tidningens hockeyexpert finner massor av förmildrande omständigheter och är väldigt ”förstående”.

a. Det var efter landskamperna och ”han är fri att göra vad han vill”.

b.  Flygningen var över två tidszoner så spelaren behövde all extra sömn han kunde få, d v s det var inget fel i att försöka blanda öl och sömntabletter.

c.  Han var inte våldsam och ställde inte till någon scen.

Det här är bland det mest bedrövliga jag läst. Även om Svenska Ishockeyförbundet är fattigt är det inte så illa att Tre Kronors spelare själva tvingas betala sina flygbiljetter för att få spela i landslaget. Alla landslagspelare, i alla idrotter och från och med pojklag och flicklag får skriftiligen och muntligen veta att när resor och försäkringarna betals av förbundet är de officiellt en del av landslaget och ska respektera dess värdegrunder under resan. Detta gäller säkert även hockeyn. Det vill säga Hjalmarsson bröt kanske inte mot några skrivna regler men säkert mot förbundets värdegrunder och landslagsspelares uppförandekodex.

Naturligtvis vet Boustedt detta och med största sannolikhet även hockeyexperten Wennerholm  men de låtsas okunniga för att framställa Hjalmarsson i en bättre dagar. När en sportjournalist med 15-20 års erfarenhet, på landets största dagstidning, till varje pris försöker ställa sig på hockeyns sida, mot läsarnas krav på insikt och sanning – då är det illa. Å andra sidan är det inte många veckor sedan samma tidnings MMA-expert ställde sig på MMA:s sida. Så jag förmodar att det är en del av sportredaktionens policy!

Varför Wennerholm gör så här? Ja, vänskap kanske.  Under alla omständigheter förbättras nu hans möjlighet att få scoop och gentjänster av Boustedt och Hjalmarsson. Och alla Tre Kronors spelare vet att Mats Wennerholm står på deras sida!  Eller, hemska tanke, beror allt på att Mats Wennerholm har ännu sämre omdöme än Simon Hjalmarsson, att han inte inser var och när hans journalistiska uppdrag och ansvar inför läsarna börjar och slutar?

En av Sverigedemokraternas mest kända namn, tillika riksdagsman, står åtalad för  grovt bedrägeri och grovt skatteföringsbrott. Ifall Mats Wennerholm var ledarskribent på Aftonbladet hade han säkert funnit många förmildrande omständigheter: ””Nu blev det som det blev och den enda det drabbat är Kinnunen själv.”.