Dåliga vibbar del 2/ Lasse Vibe och den misslyckade utpressningen

Den 11 februari berättar i Sportbladet IFK Göteborgs danske stjärnforward och skyttekung Lasse Vibe att den kinesiska klubben som vill köpa honom ligger på ”gränsen till Nordkorea” och ”är ointressant”. Knappt två veckor senare basunerar klubben ut (Dåliga Vibbar del 1) inte enbart att de är överens om att sälja Vibe till en klubb han inte vill spela för utan även de ofantliga summor det gäller: 25-30 miljoner kronor till klubben, 15 miljoner netto till spelaren.

Det kan enbart finnas en anledning till att klubben försöker sälja en spelare till en klubb han inte vill representera – IFK Göteborg är desperata i jakten på att balansera ekonomin.

Det kan enbart finnas en anledning till att klubben att läcker uppgifter om siffrorna – IFK Göteborg ville pressa spelaren och hans familj att fatta ett beslut de inte ville ta.

Jag tycker det är mycket glädjande och modigt att Lasse Vibe stod på sig. Att han valde vad han tror är bäst för hans fotboll och hans familj. Att detta är viktigare än att en misslyckad styrelse och uppenbart skrupelfri sportchef räddar sitt ansikte. Istället förblir Lasse Vibe en av allsvenskans främsta och mest säljande ansikten, en av seriens allra bästa och mest underhållande tillgångar.

Samtidigt är jag rädd för att klubben indirekt kommer utpeka Vibe som syndabock. Att allt är hans fel och att klubben därmed hoppas att kritiken mot hur den sköts läggs på Vibe.

Den dagen lagets bäste spelare och laget inte presterar så som supportrarna kräver – vad händer då, vem sitter då på den gren supportrarna sågar fysiskt och psykiskt?

Vågar Blåvitts supportrar ta ställning för fotboll och humanism mot utpressning och livegenskap? Och vilken sida väljer sportredaktionerna? Hittills har de nästan enbart vidarebefodrat planterad information och medvetet eller omedvetet tagit på sig rollen som IFK Göteborgs lydiga redskap.

Kommer bli många anledningar till att återvända till den här affären med extremt dåliga vibrationer.