Wolff Eikrem, Fjäll och tittarsekterism

SVT-sporten levererade fotboll igår. En ”toppmatch i Svenska Cupen”. Från Hudriksvall. Kameran allra högst två meter över planen, motljus över gnistrande konstgräs och alltid en massa ben och kroppar i vägen i varje straffområde. Gick inte att se bollen vid avslut. Mål konstaterades först efter att kommentatorerna, ibland något tveksamma, signalerat för ändring i resultatet. Det kändes lite som att vara utsatt för bildsatt radio, vägledd av TV-kommentatorer.

David Fjäll var tokförkyld och snorade i mikrofonen var 20:e sekund, över två halvlekar. Daniel Nannskog tvingades prata mycket, vilket han gjorde. 5-0 till MFF, 972 betalande!

Visst levererar SVT-sporten, personligen är jag nog tacksam men vad levererar de, varför och till vem förutom till mig och några hundra andra MFF-are? Hade det varit en PP-match hade de inte fått ihop till kaffet. Eller är just detta idén med public service-sport – tittarsekterism? Att bevaka obskyra eventsyttringar av minoritetssport på gränsen mellan hobby och supporterreligion helt oavsett hur fan det ter sig i rutan?

Det enda minnesvärda, förutom att det här nog var den mest patetiska TV-fotboll jag någonsin sett, var att Magnus Wolff Erikrem återigen gjorde mål vid samma stolpe, från samma avstånd och med detta upprepade tillslag som såg ut som en snedspark. Som om han skjuter med stortån – långt ut på foten och mer på insidan än rakt. Båda gångerna har dock bollen borrat sig in alldeles perfekt intill målvaktens högra stolpe. Kan inte vara en tillfällighet!