Jag är besviken

Ser svenska damlandslaget mot Brasilien. Andra halvlek. Det är inte resultatet (0-2) jag är besviken över. Inte heller så mycket utespelarnas individuella teknik eller vilja. Inte att Söberg, den svenska målvakten nästan slänger in straffen i eget mål istället för att blockera den eller att Jenny Hjolman missar tomt mål, framspelad av den brasilianska målvakt som sedan på Jennys miss slänger sig, gör en TV-räddning och tippar bollen ännu mer utanför.

Nej, jag syftar på längre passningar. De över 15 meter. Att passningspelet inte har någon struktur är en sak – många byten, tidigt på säsongen är några av orsakerna till att Sverige verkar improvisera. Men de längre passningar som slås ohotade – varför missar Sverige typ 13 av 15 stycken?

Jag finner ingen rimlig och omedelbar förklaring. Visserligen blåste det lite men gräsplanen, vid Algarvekusten, är förhållandevis jämn.

Jag förstår att några tjejer inte tycker om att nicka, eller blocka skott – det kan trots allt göra ont men att slå en 20 meters-passning rätt – det borde man kunna ifall man spelar i landslaget. Brasilien spelar mer kortpassningar ”på” spelare och kombinerar sig ofta igenom svenska försvaret men även de misslyckas när de nån gång slår långt.

Om jag jämför med kvinnor i individuella idrotter är de tekniskt sätt sällan så mycket sämre än männen. De må vara långsammare och mindre starka men tekniskt sätt brukar det inte vara någons större skillnad. Ungefär likadant i basket. Kvinnor har lite långsammare skottrörelser men skjuter inte så mycket sämre trepoängare än män.

Hur kommer det sig så att fotbollstjejer inte kan slå långt – att man generellt sätt har så dålig teknik jämfört med männen? Tränar man inte tillräckligt eller tränar man fel eller har det något med brist på benstyrka och koordination? För ett svensk landslag, oavsett tid på året, ska inte slå bort nästan alla långa bollar.