Maxtiotår

En crosschecking i nacken är svårt att förklara bort. Jakob Lilja ville enbart sänka sin motståndare, för matchen, knappast för livet, men det är allvarligt nog.  Mig veterligen har inte Disciplinnämnden avgjort fallet än men straffet borde bli hårt. Oavsett Jens Olsson eventuella hälsa.

Det är aldrig konsekvensen av brottet utan brottet i sig som ska bestraffas. Det är därför vi har lagar. Annars hade vi kunnat gå tillbaka till den feodala tid då det var praktiskt att våldta pigor och offra trälar men dödsstraff i fall en svältande människa snodde en av fogdens eller adelsmannen äpplen. Det var dödstraff på att undanhållla något för den som allt ägde, inklusive barn och flickor.

Det senaste, uppmärksammade exemplet är de chefer som inte lyssnade på den anställde som var deprimerad, begärde att få bli omplacerad, nekades och begick självmord. De fälldes i en lägre instans men friades i hovrätten.

Denna problematik aktualiserades i gårdagens spännande hockeymatch mellan Västerås och Karlskrona. Jag såg inte själva matchen men uppmärksammade hur sändningen mer och mer vinklades till att handla om skadan på hemmalagets back med Jan Urban.

I fall Alexander Bergström åkte på Urban eller att Urban gjorde sig skyldig till interference tog i Viasats Hockeysändning över dramatiken på ett olyckligt sätt. Som om hockeyn, med två extra ”sudden death-perioder” i sig inte var nog.

Redan från början och under resten av sändningen utgick alla ifrån att KHK-spelaren var utan skuld – att han inte åkte på Urban med vilje. Och att det inte fanns något uppsåt att skada – tvärtom: en av de fyra experterna menade från början att Urban snarast borde blivit utvisad för interference.

Det yttrades medan vi såg hur spelaren leddes av isen och in i omklädningsrummet med dimmiga ögon och på geléaktiga ben. Då hade situationen visats i slowmotion fem, sex gånger. Båda spelarna tittade på pucken, den ena åkte efter pucken den andre stod ganska stilla och gjorde inga ansatser till att försöka nå pucken.

I basket är det ofta situationer som domarna släpper, när man inte kan avgöra vem som springer in i vem.

Desto längre sändningen led ju mer övertygade blev de fyra experterna om att det var KHK-spelaren som var skyldig. Först borde han ha blivit utvisad, sedan skruvade man upp indignationen och menade att Bergström borde fått fem minuter, matchstraff och avstängning – trots att man fortfarande hävdade att det inte var medvetet och att det inte hade varit ”den skyldiges” avsikt att skada motståndaren.

Jag begriper inte det här – förutom att det handlar om en gansak desperat vilja att skapa TV-dramaturgi. Genom att spela ut de humana korten med offer och skuld skapar man starka känslor. Så starka att Viasat hävdade att man inte kunde intervjua varken klubbläkaren eller ledare för att de var så rasande.   Efter matchen, och i kvällstidningarna, antyds att Bergströms tackling kan ha avgjort hela kvaldramat.

Jag tycker det är extremt olyckligt att man på detta sätt korsfäster Alexander Bergström för något som han, enligt alla hyfsat neutrala hockeyexperter, gjorde utan ont uppsåt. Han är dessutom bara 20 år och ifall det drivs vidare, vilket är troligt ifall Karlskrona går upp i SHL, kan detta komma att påverka hela Alexander Bergströms fortsatta karriär.