”Det finns inget bättre än att komma hit till det här jävla skithålet och åka härifrån med en seger”

Leksand – till för att knäckas!

I kväll är det upp till bevis. Kan Redhawks rubba Leksand, som inte vann någon av de sista 12 matcherna i SHL, har de ett stort psykologiskt övertag. Så stort att jag tror det räcker för SHL. Men ifall Leksand vinner kommer ”de statligt avlönade” känna sig så starka att de kan utnyttja all sin överlägsenhet vad gäller tempo och teknik. Så jag tror bäst av sju avgörs just i kväll!

Har skrivit en hel del om Mats Lusth och ledare i Redhawks senaste tiden. Allt har inte varit positivt men man måste ge Lusth cred för att han inte hymlar med känslorna. Han har dessutom spelat för Leksand, trots att han är uppfödd i Mora, gillar amerikanska bilar, har fyra barn med tre olika kvinnor och nu är ihop med en ”orsatjej”. En konsekvent brist på konsekvens, kan man väl säga.

Mina ”Lusth-känslor” förstärks av att jag tycker Leksand Hockey är en skam för idrottsverige och att jag också gillar amerikanska bilar.  När jag var i yngre tonåren kunde jag i princip exakt vilken motor och med hur många cubic inch som satt i varje amerikansk 50-tals,  eller 60-talsbil. När jag ser en gammal jänkare dyker siffrorna upp i huvudet med ett romantiskt skimmer omkring sig även om jag slutat åka runt, runt i Helsingborg varje fredag och lördagskväll. Framförallt spelar jag inte Jean Luc Ponty, Chick Corea och annat med ECM-etiketten på hög volym för öppna bilfönster längre.

Redhawks, ja hockeykulturen i stort är dock ett bra substitut till den semiimproviserade jazzens höga, nästan okontrollerade tempo, till feta amerikanska bilar med stora törstiga motorer, soffa i framsätet och usla vägegenskaper.