”Att bli klar, med cancern”

25 mars är publiceringsdatum.

Fick en bok med posten i dag. Svart och vit, och rosa – den officiella cancerfärgen. Läser en halvsida i slutet av ”Det är bara lite cancer”, skriven i jagform. Den handlar om att bli klar, att han är trött på att kämpa och om hur olika människor har olika relationer  – till livet och till döden. När Klas får veta att han förlorat och bara har några veckor kvar så väljer han att sluta kämpa emot.

Har lätt att förstå de tankarna – hur man efter en lång och oerhört plågsam kamp känner att döden är OK just för att livet är ett sånt helvete. Vi söker friden, stillheten, tystnaden och det är inget större problem, tro mig – man kan verkligen bli dötrött på cancer. Inget problem ifall det nu inte varit för människorna runt omkring. I Klas fall barnen, hans kvinna, släktingar, vänner, en fotbollsklubb och ja, nästan hela Borås har följt han tappra kamp. Cancer är alltid värst för de som står närmast, inte för dig som drabbas.

Det blir en bra bok att läsa. Har recenserat ganska många böcker om cancer här och på Maxtiofingrar det senaste året. Nu, liksom alla andra gånger, kommer jag naturligtvis att vid ett tillfälle bara släppa ut all ångest och alla tårar. Att läsa om andras cancer är att lufta dödångesten en liten stund. Jag imbillar mig att det är nyttigt för mig, att stå nära men ändå på ett visst, ganska närsynt avstånd.