Enprocentsmålet/Låt saudiska investerare betala damfotbollssatsningen

Hamnade i en intressant diskussion i går om damfotboll, på Stefan Alfelts fb-vägg. Stefan tyckte, med allt rätt. att damfotbollen har ett stort problem när Wolfburg – Rosengård drar 1600 åskådare. Samtidigt tyckte han att UEFA var alltför snåla mot tjejerna: ”0,6 vs 99,4-samhållet” ( Rosengårds Klas Tjebbes tal vars skillnader nu ökar ännu mer).

In i diskussionen ryckte inte enbart Jennifer Wegerup och KvP:s gamle sportchef utan även Lars-Åke Lagrell. SvFF:s mångårige f d ordförande, och drivne pragmatiker, polimiserade inte direkt utan konstaterade mer att det jag kallade orättvisor endast är betalning för TV-rättigheterna. Utan att gå in på sanningshalten i det argumentet (det är i huvudsak kontrakt om manlig fotboll som förhandlas av män, förutsätter jag) så hävdade jag det orättvisa och krävde omfördelning av inkomsterna, generellt. Att hävda att man själva måste generera sina inkomster är ett argument som inte fungerar.

Några, liksom Anders här, ville veta hur mycket jag tyckte skulle omfördelas. Kent, som är ganska värdekonservativ ifall man säger så, tyckte att uttrycket lät kommunistiskt.

Omfördelningar av inkomster sker alltid. Bland annat när vi betalar skatter. Det har funnit liberalkonservativa politiker som förespråkat ett samhälle där vi bara betalar skatt för det vi själva förbrukar, mer likt ett amerikansk modell där det sociala skyddsnätet inte fungerar och där solidaritet med de gamla, sjuka, svaga och unga inte existerar.

Inom fotbollen finns redan en fördelningspolitik men den inbegriper inte kvinnor. Varför?   Att det satsas pengar på ungdomar är det ingen som ifrågasätter. Vi gör det för vi tror det är viktigt för fotbollssamhället och för framtiden. I mitt tycke befinner sig damfotbollstjejerna på exakt samma planhalva: outvecklad men också framtiden.

Så svaret på frågan om hur mycket som ska omfördelas är två. På kort sikt bör enprocentsmålet nås, allt annat än börjar på en förändring är hånfullt. På lång sikt är svaret att det en siffra inte finns, eller att det enbart finns en siffra att nå: 50 %.

Vad som ska diskuteras är inte hur många kronor damfotbollen ska ha från herrfotbollen utan vad det kostar att sikta på en helt rättvis och jämlik fotbollsvärld. Fotboll är inte en egen värld utanför samhället, fotboll är inte Saudi-Arabien. Vi ska kunna ställa samma krav på fotbollen som på andra delar av samhället.

Jag hade gärna sett en skatt, speciellt på de investerare som inte har kulturell eller geografisk hemvist i klubben. Att de till exempel saudiarabiska investerare som äger vissa europeiska storklubbar indirekt får bidra till damfotbollens expansion. Det är vad jag kallar funktionell och rättvis omfördelningspolitik!

Susanne Erlandsson, svensk representant i UEFA, och damfotbollens alibi i SvFF under decennier, ”diskuterade” frågan med Klas Tjebbes i P1 Morgon. Mer om det här.