Årets osakligaste och mest osmakliga sportext?

När jag läser om svensk hockey läser jag Expressen. Det är ett självklart val, lika självklart som att jag väljer Aftonbladet när det gäller fotboll. Expressen har flera initierade, kunniga och välformulerade experter och hockeyjournalister. Sportbladet har Mats Wennerholm och Tomas Ros.

De flesta vet att Ros är diehart leksing, ändå tillåts han skriva en krönika som inte enbart är skriven av en supporter utan även av en sur supporter: osaklig, felaktig, subjektiv och det allra värsta – konsekvenserna av krönikan kan ge en spelare men för livet.

Ros utgångspunkt är att Leksand håller på att hamna utanför SHL på grund av ”skadekrisen”. Endast därför. Inte för att Leksand är ganska dåliga, förlorade de 13 sista SHL-matcherna eller att Malmö spelat bra. Nej, enligt Tomas Ros har Malmö bara haft tur.

Senaste matchen vann man dock rättvist för att Malmö var bättre än det av ”den orimligt tuffa” skadekrisen” drabbade Leksand ”i första perioden”. Underförstått i resten av matchen var man inte bättre och ändå tog faktiskt Malmö den första överlägsna segern i den här matchserien.

Detta hindrar inte Ros från att i början av krönikan kalla matchen en ”rysare”.

Så vari består då denna ”skadekris”: jo tre spelare är skadade. En av dem, Johan Ryno är verkligen viktig för Leksand men eftersom inte ens Ros kan påstå att enbart tre spelare är ett helt lag så lägger han till en avstängd och en som ska bli pappa som del av ”skadekrisen”. Leksands två bästa spelare är dock kvar och friska, säsongen ut. De har redan skrivit på för Djurgården.

Om Sportbladet velat vara ärliga mot läsarna, haft kurage och journalistisk etik, hade de först och främst krävt att Ros skrev sakliga texter. Ska han skriva som supporter borde det rimligtvis framgå i texten, typ en stämpel med ”VARNING SUPPORTER”. Med en sådan stämpel löser man problemen men det kommer naturligtvis aldrig Sportbladet göra.  Ros är ju enligt Sportbladet saklig, objektiv e t c.

Slutligen utövar Ros en slags indirekt, och väldigt obehaglig, utpressning. Ryno har en ryggskada. Han har stora smärtor. Ros menar att Leksands öde helt och hållet avgörs om den skadade spelaren kan trotsa smärtan eller inte. Att sätta en sådan press på en spelare som är skadad och dessutom skadad i en del av kroppen som kan medföra men för livet – ska verkligen Ros göra det?

Har Tomas Ros verkligen kunskapen, den medicinska och den ishockeymässiga, att han kan avgöra detta? Att han tycker det som leksandssupporter är inte detsamma som att han vet det som journalist på Aftonbladet. Och vad händer ifall Ryno ger efter för ”pressen”, spelar och förvärrar skadan? Ska en sportjournalist ta ansvar för konsekvenserna av vad hen skriver?