Värvningen som säkrar guldet

Rasmus Bengtsson är en av landets två, tre bästa mittbackar. När han är som bäst. Bättre än Erik Johansson och just nu, förmodligen bättre än den med störst potential: Filip Helander.

Varför Rasmus Bengtsson nu återvänder till MFF tror jag har med en rad dåliga val att göra – orsakade av giriga rådgivare som sett till sitt eget och inte spelarens bästa. I mina, lite nostalgiskt färgade ögon, hade och har Rasmus Bengtsson ännu chansen att bli framgångsrik på högsta internationella nivå. Det blir han inte i det här mellanspelet i MFF med det hjälper honom tillbaka och det garanterar i det närmaste att guldet återvänder ”him”.

Jag förmodar att MFF tror att utlandet är lika övertygade om Erik Johanssons stabilitet som Erik Hamrén. Jag är inte det. Erik har en hög högstnivå, gör spektakulära brytningar men har också den högsta felprocenten. Speciellt var det så i CL. Samtidigt vore det jättekul för Erik och MFF ifall man lämnar mot en Herrans massa miljoner i utbyte.

Till dess är det en märklig situation med tre så pass bra, och ganska identiska mittbackar. Jag som gillar 3-5-2 hade naturligtvis velat se de tre tillsammans, Tinnerholm och någon annan högt upp på kanten, Berget?  Men då hade förmodligen både Sana och Adu/Lewicki hamnat på bänken och det vill nog inte Aage Hareide. Och detta är inte den tid på året då man börjar experimentera  med spelsystemet. Speciellt när man redan har så många nya spelare.

Rasmus Bengtsson är en spelare jag alltid ”tyckt om” –  ända sedan Trelleborg och U-21-landslaget. Jag hoppas han nu äntligen kommer få ut det maximala av hans stora talang!  EM 2016 är bara början!