Gripande dokumentär hade varit bättre utan Svennis

Sport på elitnivå skapar ofta en typ av människor som liknar varandra. Som om det är omständigheterna och miljön som gör att människor tvingas slipa ned det som annars hade gjort dem annorlunda, ja rent unika.

Ändå är nästan alla lika olika, när det kommer till kritan. Pelle Blohms krönika i NA om bland annat hur Zlatan fiser i hissen och blir som en liten pojke är ett exempel på när den professionella masken rämnar och människan blir befriande synlig.

Tord Grip är en annan sådan ovanlig människa i sportens värld. Tom Alandhs dokumentär ”I skuggan av Svennis”  är ganska bra. Jag har en känsla av att det hade funnit mycket mer att säga och berätta men Tord Grip är en tystlåten ärlig människa som inte tycker att han är så mycket att göra en dokumentärfilm om: han säger det flera gånger i början av filmen: han är en dragsspelsamatör: 88 mål på 199 matcher för Degerfors är inget att yvas över.

På det viset är han en produkt, inte enbart av en liten ort i Jämtland utan även av det svenska folkhemmet: det viktigaste är viljan, arbetet, solidariteten. Men hos Grip finns även en annan del av detta ursvenska arv – folkbildningen. Han med enbart sjuårig folkskola deklamerar utan problem Heidenstam, Boye och ett par andra poeter.

Vad som förvånar mig en aning är att jag nog trodde att Tord Grips fotbollsfilosofi skulle få plats – för i den filosofin ryms även hans tankar om vad som är viktigt i livet, och i arbetet. Istället handlar det lite väl mycket om Svennis. Det känns som om Alandh är så pass fixerad vid Svennis att historien om Tord Grip måste berättas med världskändisen som ständig spegel – det är märkligt, och dåligt. När Tord Grip i slutet ombads kommentera Svennis kvinnoaffärer så kantrar filmen. Inte för anekdoten med Anki och skilsmässan, den är bra, utan för att det inte har något med Tord Grip att göra. Och de ständiga samtalen med Svennis verkar bara vara med för en enda sak – att det är Svennis. Det tillför inte bilden av Tord ett dyft. T o m tilteln är ett lite nedvärderande exempel på detta.

Jag hade också velat höra Tommy Svensson berätta om deras tid ihop, när de två skapade modern svensk historia. Varför det över huvudtaget inte är med känns märkligt –som om det fanns ont blod mellan dem. Få skulle väl kunna ge en så spännande och bra bild av människan och fotbollstränaren Tord Grip som den gamla läraren Tommy Svensson. Jag hade också velat veta mer om hur han utan problem skiftade roller från huvudtränare till assistent och tillbaka. De flesta huvudtränare har sån hybris och prestige att de aldrig skulle ta en assisteroll – något Tord Grip gjorde utan problem. Erik Hamrén hade inte gjort det.

Där är en annan bild i pusslet Tord Grip som saknas. Det att en speciell typ av framgångsrika idrottsmän gifter sig med betydligt äldre kvinnor. Det är fascinerande. Dels för att det är betydligt vanligare att framgångsrika och eftertraktade idrottsmän gifter sig med äldre kvinnor, dels säger det mycket om dem som människor och idrottare – tror jag. Hockeyspelaren Stefan Persson var en, en av Danmarks bästa fotbollsspelare (har glömt vilken) plus många fler.

Till sist ett tillrättaläggande – det var väl i KB Karlskoga som de träffades. Så minns jag det, Svennis som vänsterback och Tord Grip på bänken på Olympia en sensommardag i Division 2 Södra. Inte i Degerfors. Det var först ett par år senare.

Ps Grymma tröjor de hade i Ytterhogdal.