Rögle i mitt hjärta…

Jag gillar Rögle, däremot har jag inte så mycket till övers för Ängelholm. Länge var Ängelholm mest känt för lergökar – en slags liten jönsig flöjt i bränd lera. Det är nog fortfarande stadens kännemärke för hockeyn är ju utsocknes. Rögle by, där man startade bandyklubben på en gödseldamm ligger en bra bit utanför dåvarande municipalsamhället. Ishallen, ja även originalet från 1963 låg när den byggdes ett par åkrar bortomlasarettet – dåtidens stadsgräns.

Isstadion bekostades av Göran ”Pollenkungen” Carlsson personligen och uppfördes i närheten av platsen där Pollenkungen hade närkontakt med ett rymdskepp. Så bredvid ishallen, ute i skogen, låg ett litet monument som markerade platsen för den interkosmiska kommunikationen.

Det var också Pollekungen som köpte ihop hela laget med Uffe Sterner och Des Moroney i spetsen.

Fast pappa var inte intresserad av hockey. Min första match, förutom några av Götas matcher på Olympias uterink, var AIK-Brynäs cirka 1971 på Hovet tillsammans med pappas riksdagskompis från smålandsbänken, tillika ordföranden i dåvarande Växjö Lakers – Östers IF:s hockeysektion.

Men detta monument, förfallet när jag såg det tidigt 80-tal, borde ju vara den rätta platsen att fira dagens avancemang till SHL – för det var här elitsatsen började, tack vare några desorienterade rymdvarelser. Det är inte många supportrar som har ett eget monument och just ett sådant monument…

Ps Den nyligen avlidne Nobelspristagaren Tomas Tranströmer översatte Robert Blys dikt om hockeymålvakten som en rymdvarelse, en krabba på isen.