From Friends with Love

Om det inte vore för ayatollhernas islam hade Iran varit en världsmakt i fotboll – i damfotboll. Iranska kvinnor är grymt intresserade av allt som har med fotboll att göra. Det är dock ofta tjejer från den iranska arbetarklassen, inte i samma utsträckning de intellektuellas och akademikernas döttrar vilket är en förklaring till varför så få iranska tjejer syns i svensk damfotboll.

Men i går dök de upp, på Friends. Simon Bank har skrivit en fin krönika om det där t o m Hamrén få lite ”lovebombing”. Simon vill så gärna ge Hamrén och landslaget annat är kritik och jag förstår honom. Plus att vi kritiker av landskampen fick lite att fundera på – för de allra flesta var  det en chans att få demonstrera sin kärlek till iransk fotboll och förakt för regimen. Det är inte enkelt, med fotboll. Inte ens i Stockholm.

Samtidigt var det fotbollsmässigt rätt povert, tycker jag. Iran var inte bra defensivt. Ettriga ja, och hyfsade i press med understöd för de var alltid två eller tre men det var en dålig press och det kändes som om de som inte var närmast bollen tog lite väl lätt på uppgiften. Iran var bättre med bollen men egentligen sämre än till exempel Moldavien. Framförallt vid fast situationer i eget straffområde. Samtidigt som de satsade oerhört på samma sak offensivt. Iran spelade för galleriet. Det var en märklig upplevelse.

Sverige gjorde två nickmål och det borde blivit ett par till, på huvudet. Den så populäre iranske målvakten var duktig på TV-räddningar men ställde t ex upp två man i muren på Kim Källströms frispark från drygt 45 meter. Så det var en pyrrhusseger, liksom U-21:s.

Såg de sista sekunderna av första halvlek på något som liknade en träningsplan med andra planer åt tre håll och möjligtvis en läktare, där kameran stod. Robert Perlskog sammanfattade första med att ”det måste bli bättre svenskt spel i andra halvlek för det här var verkligen inte bra”: så  sade han om att Sverige ledde 2-0 borta mot Ryssland…

Då vet man att motståndet inte var så jättebra. Men det ger fina rubriker och svensk fotboll får ”glänsa” och ”skina” lite före allsvenskan nu tjongar igång.

 

h

3 svar till ”From Friends with Love”

  1. Jag tror u21 mötte det nya u-21 hos ryssland. Dvs ryssarna var 2 år yngre. Alla lag som inte gick till u-21 EM har lagt ner sina äldre u-21 lag och träningspelar med det nya u-21 inför kvalet till nästa EM. Denna generationen svenska u-21 gjorde likadant mot england innan kvalet började när engelsmännen var 2 år äldre och fick stryk med 3-0 eller nåt för 2 år sen.

  2. Vilket kan vara en tankeställare för alla som vill ha in massa ungdomar i a-landslaget. När 21 åringar generellt förlorar med 3 mål om de möter 23 åringar. Så sker det nog ganska stor utveckling hos spelare i den åldern.

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Tack Ulath!
      Ja, det vore en bra tankeställare för alla som hävdar att ju fler allsvenska lag desto fler svenska ungdomar får chansen. Men det är inte sant. De bästa afrikanska, och jamaikanska ungdomarna får chansen i allsvenskan medan de svenska tonåringarna spelar med utvecklingslag i ”återvändsakademier” i England och i Italien. Om unga svenska spelare fått chansen när de var riktigt unga, som spelare i t ex Madrid och Barça får så hade de varit mer benägna att stanna hemma i Sverige.

      Det finns många absurda exempel på lovande killar som inte får chansen förrän de ”fyllt Bolag”. Ett bra ex. är Patrik Carlgren som redan är allsvenskans förmodligen bäste målvakt – och det säger jag fast jag känner Robin. För ett år sedan var han reserv för den ytterst mediokre kanadensaren. Det var väl först efter 7-8 omgångar då denne blev skadad som Carlgren fick chansen. Genant!

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa